Praise, abuse, job offers and inquiries. This is the place.

1 Borgvägen
Stockholm, Stockholms län, 115 53
Sweden

Welcome to the world of the writer Anders Tempelman

Anders Tempelmans blogg

Eulogi av en filur.

anders tempelman

Erik Lundby finns inte längre. Hans sista stund på jorden tillbringade han vid en privat sexklubb i Östergötland. Han var på väg hem ifrån ett av sina affärsmöten där han i sedvanlig anda pratat hål i huvudet på alla andra. Ömsom hittade han på fakta, ömsom strödde han självklarheter omkring sig. Om någon hade en annan åsikt, blev han rasande och lutade sig mot sina påhittade akademiska meriter och en undersökning som ingen annan kände till. Erik Lundby var som alla andra narcissister, han saknade helt självinsikt och tyckte själv att mötet gått enastående bra. Han bestämde sig därför för att kröna dagen genom att stanna till vid sexklubben och dess mest kända attraktion: Ett utomhus-glory-hole som han hört mycket om. Det var i själva verket en Friggebod som tillhörde en förskola på orten. På dagarna fungerade den som en hybrid mellan klättervägg och koja, där ena väggen utrustats med flera cylindriska hål. Men vissa sommarkvällar togs den i hemlighet över av sexklubben. 

Erik kittlades av både nakenheten i det fria, samt av ovetskapen om hon/han/det som befann sig på andra sidan. Erik såg sig som 100% hetro men hade för vana att dra hopplösa bögskämt, för att på så vis försöka tysta den svaga rösten inom honom som alltid älskat Barbara Streisand och Melodifestivalen. Just den här dagen visade det sig att det varken var en man eller kvinna på andra sidan - utan en vildsvinstjur. De anställda på sexklubben hade tagit en fikapaus och lämnat ytterdörren på glänt. Sånt som händer. Vildsvin är ju visserligen inte alls köttätare, men när de känner sig hotade och trängda kan de gå till angrepp med sina sylvassa betar. Om den plötsliga smärtan inte varit så ohygglig hade kanske Erik kunnat glädja sig åt att vildsvinet uppfattade hans penis som ett hot. Erik segnade ner och blodet stod som en fontän ur hans mellangärde. Han slogs av att det var som en röd orgasm innan han förlorade medvetandet och livet. 

Erik lämnar egentligen inget tomrum efter sig alls. Möjligen en kollektiv känsla av lättnad över att slippa höra hans malande röst och att jorden befriats på ännu en hopplös filur. Hans kropp kremerades tillsammans med de kvarvarande slamsorna som en gång varit hans mandom. Självupptagen in i det sista, efterlämnade Erik 45 tätskrivna sidor med instruktioner för hur hans sista resa skulle gå till. Hans aska skulle förvaras i en snidad ask av guld och värdigt färdas ombord på försvarsmaktens kustkorvett ut till en kobbe i Karlskrona skärgård. En plats där han, enligt egen utsago, hade mött Putin, Lavrov och Stig Bergling straxt efter att U137 gick på grund, för ett samtal om säkerhetsläget i Östersjön. Erik var glad i sprit, det ska sägas, och kunde på fyllan sänka rösten och berätta att han hade haft en högt uppsatt position inom underrättelsetjänsten och arbetat undercover som spion, med rätt att döda, under hela kalla kriget. Ett påstående vars enda sanningshalt var att folk ofta ville skjuta sig själva efter att ha träffat honom. Hans aska skulle sen strös högtidligt och en ensam trumpetare skulle spela ”I am a woman in love” av Barbara Streisand och Bee Gees. Han gav noga instruktioner om hur hans fru och barn skulle vara tröstlösa och gråta floder. Någon borde läsa högt ur Machiavellis ”Fursten” och kanske kunde Lars Lerin måla ett porträtt av honom som kunde hängas på Nationalmuseum. Han ville även att frun skulle se till att göra hans dödsdag till helgdag. Helst i hela världen, men Skandinavien skulle kunna räcka. Så efter att hans fru och barn läst igenom hans sista önskan, tömde de papplådan med hans aska i toaletten och spolade iväg de sista resterna av Erik Lundby. 

Amen.