Nyhetsvärde.
Jag skymtade en positiv nyhet i DN häromdagen. Jag satt som vanligt med en gevärspipa i munnen och en kopp kaffe i handen, när en liten notis fångade mitt intresse. Svenskt Näringsliv förutspådde att konjunkturen kan komma att vända uppåt igen 2009. Det nämndes liksom i förbifarten, samtidigt som ett undersökningsföretag som lystrar till ett så löjligt namn som Radar Group, fick betydligt mer utrymme med sin mer pessimistiska syn på framtiden. Jag har viss förståelse för fenomenet eftersom jag är uppväxt på depprock och indie, där svårmod alltid segrar över lallande lyckotrams. En låt som ”Here comes the sun” kommer liksom aldrig att kunna mäta sig med ”I hate myself and I want to die”. Kafka kommer alltid att stå lite högre i kurs än Paolo Coelho. Och nej, försäljningssiffror spelar ingen roll i de här sammanhangen. Cred hamnar om att sälja till rätt människor, inte alla. Men när det gäller nyheter uppskattar jag glada och goda nyheter mer. Jag är lite inkonsekvent och löjlig på den punkten.
Anders Tempelman
Smarta tiggare.
De ringde från Mensa häromdagen. Det kändes oerhört smickrande att de äntligen sökte upp mig. Jag har naturligtvis alltid känt mig kallad, men varit för upptagen för att genomföra det obligatoriska IQ-testet. Ungefär så skrockade jag till kvinnan i andra änden innan jag började prata lite fritt, men kunnigt, om nya landvinningar inom kvantfysiken och några givna lösningar på konflikten i mellanöstern. Hon försökte avbryta mig, men då gled jag smidigt över till att högtidligt läsa Per Lagerqvists ”Ångest” fritt ur minnet. I en sublim konstpaus flikar hon plötsligt in att hon bara ringer för att höra om jag vill stödja deras verksamhet med ett bidrag. Jag blev rasande och skrek åt henne att om hon nu var så djävla smart så borde väl hon väl kunna tjäna pengar på egen hand istället för att tigga. Sen slängde jag på luren och återgick till att läsa senaste Bamse.
Mirakel.
Jag har levt ett helt liv med pollenallergi. Ett gissel som förvandlat Sveriges enda förlåtande årstider, till slembaserade helveten. En dag förra våren nös jag så okontrollerat i bilen att hela mitt ansikte täcktes med snor och långa strängar förband ratten med min näsa. Det var då jag bestämde mig för att träffa en ny läkare. Under årens lopp har jag annars testat det mesta. Först en radda ointresserade läkare som skrivit ut piller vars enda påtagliga effekt var en narkoleptisk trötthet. Sen testade jag homeopati och akupunktur som lindrade symptomen för en kort tid. Den nya läkaren var specialist på allergier och gjorde tester innan han konstaterade att jag inte alls var allergisk. Jag var överkänslig och behövde ta en nässpray två gånger om dagen under lång tid.
Jag tittade skeptiskt på honom med mina röda ögon, rinnande näsa och kliande hals. Sen följde jag hans ordination utan några som helst förhoppningar om resultat. Men nu står jag här för första gången på 15 år och känner doften av nyklippt gräs, blommande häggar och björkar. Kanske saknar jag mina exploderande nysningar lite grann, men det går nog över det också.
Anders Tempelman
Ansiktsdrag och karaktärsdrag.
Det är fel att dra slutsatser om människors karaktärsdrag baserat på deras fysiska kännetecken. Historien är full att rysliga exempel som lett till rasbiologiska klassifikationer och typologier över brottsliga fysionomier. Om man t ex har ögonen tätt ihop och någonting fåraktigt i blicken, så betyder det bara att ögonen sitter tätt och att blicken är lite ofokuserad. Ingenting mer, ingenting mindre. Vill du bilda dig en uppfattning om andra människors karaktärer, får du lyssna på vad de säger och betrakta vad de gör.
Anders Tempelman
Att bowla naken.
En god vän till mig äger att par bowlinghallar utanför London. Han fick ett samtal för ett tag sedan av någon som frågade om möjligheterna att abonnera en av hans anläggningar. Det är inte helt ovanligt att företag eller barnkalas just hyr hela bowlinghallar. Så min kompis kollade bokningsläget och redogjorde för kostnaderna. Mannen i andra änden var positiv och sa sen att han tillhörde en nudistförening. Min kompis förstod inte riktigt vad det hade med saken att göra, men fick sen klart för sig att de ville bowla nakna. Själv kan jag tänka mig att göra mycket saker naken, men att bowla är inte en av dem. Jag tror inte att jag skulle kunna inta det där slutläget, precis när man släpper iväg klotet, utan att känna mig väldigt…….självmedveten är inte rätt ord, men det är det enda jag kommer på just nu. Och kanske var det den mentala bilden av 10 bowlingbanor med människor i enbart strumpor, bowlingskor och krökta positioner, som fick min kompis att vänligt, men bestämt, tacka nej.
Anders Tempelman
Praktikveckor i London.
Jag följer min äldsta dotter på kvartssamtal till skolan. Fröken är säkert 30 år, själv känner jag mig som 17. Fröken pratar vuxet med min dotter om hur det går och vad hon vill och sen glider samtalet över på praktikveckorna. På Internationell Ekonomi får man nämligen åka till London och praktisera på ett företag i tre veckor. Jag nickar uppskattande mot fröken och motiverar min närvaro med en fråga om vem som ordnar platserna. Hon säger att det gör skolan, om inte föräldrarna själva har kontakter. ”Man kan jobba nästan var som helst, fast inte i en bar förstås” skrattar hon till. ”Så en strippklubb är inte aktuellt då?” slinker det ur mig i ett försök att också vara lite rolig. Min dotter skäms och tittar ner i bordet, fröken ler lite plågat. Jag försöker se ut som om jag har Tourettes syndrom, utan att riktigt en veta vad det innebär. Jag vet bara att jag måste träna på att vara tyst ibland.
Anders Tempelman
Saker man tänker på.
Tänk om alla våra framgångsrika friidrottstejer visar sig vara dopade.
Tänk om Anne Frank var en småtjock man i 40-års åldern.
Tänk om vi får kontakt med intelligent liv på en annan planet.
Tänk om George Bush är den som tar första samtalet.
Tänk om all fisk bara gömmer sig i en hålighet någonstans i världshaven.
Tänk om slussen byggs om någon gång.
Tänk om hundbajspåsarna inte var så lövtunna.
Anders Tempelman