Lys upp avgrunden.
anders tempelman
En granne har täckt hela sin trädgård och fasad med julbelysning. Det är väl LED-belysningens förbannelse, tänker jag. De små energisnåla lamporna som skulle ersätta våra gamla belysningar och minska vårt elberoende. I själva verket ledde det till att folk kastade bort miljoner av fullt fungerande glödlampor och ersatte dem med 90 meter LED-trams. En insats som ökade den totala elförbrukning.
Visst, vi lever ett land med ett hopplöst mörker större delen av året (för en del av oss är hela världen beckmörk året runt, men det är en annan historia) så det är mänskligt att vilja lysa upp tillvaron. En del gör det med sprit, glädjepiller och streamingtjänster, andra genom oskyddat sex med vilt främmande människor på finlandsfärjor. Och rätt många pyntar med LED-ljus. Jag tror man måste vara öppen för att det kan vara överlappande beteenden.
Man kanske har stirrat sig fördärvad på krimserier om seriemördare som förbereder sina dåd med hjälp av dockskåp eller kastanjefigurer, så man åker på en inspirations/teambuilding-resa med Viking Line Cinderella bara för att få uppleva något på riktigt. Väl ombord försöker man äta sig till break-even på julbordet, men det slutar med att man kräks okontrollerat och istället övergår till att blanda sin receptbelagda medicin med shots och paraplydrinkar. Minuter senare står man och pumpar sina knutna nävar i luften på dansgolvet.
Sen råkar man hamna i säng med en steward som är utklädd till tomte ombord. Lätt hänt, han ropade något vänligt på dansgolvet och man kände sig åtrådd och öppen för att expandera sin sexuella horisont. Dagen efter vaknar man med en tub glidmedel i hytten och större delen av ett tomteskägg djupt mellan skinkorna. Det är alltså inte bara horisonten som vidgats.
Väl hemma hos familjen igen bär man på en så bottenlös ångest att det bara finns en sak att göra. Man åker till ett valfritt lågprisvaruhus i Stockholms kranskommuner och köper kinesisk julbelysning som om det inte fanns någon morgondag. Hela natten står man på stege med skruvdragare och tänder runt midnatt slutligen upp kommunens största ljusförorening. En orgie i dålig smak som kanske odlar myten om den lyckliga, julälskande mannen, men som inte har en chans att utplåna det växande självföraktet. Inte minst eftersom lamporna har producerats i slavläger av Uigurier.
Jag vill betona att det här bara är en hypotes från min sida. Ingen absolut sanning.
Men det kan hänga ihop såhär.