AI är bättre än ingen intelligens.
anders tempelman
På midsommarafton hamnar jag bredvid en amerikansk advokat. Han har druckit snapsar och jag har tagit mina morfintabletter efter en operation av min vänstra arm två dagar tidigare. Han är övertygad om att AI kommer att bli mänsklighetens undergång och refererar maniskt till andra män som försett honom med den här åsikten från början.
-Är inte du djävligt orolig? undrar han och ler lite nervöst. Eftersom mina pupiller är små som ett marsvins pisshål i snö, ser jag bara hans överdimensionerade, kritvita tandimplantat lysa emot mig.
-Inte alls, säger jag med ett drömskt tonfall. Jag tror att AI är vårt sista hopp och att planeten kommer att vara i bättre händer framöver. En Gudalik intelligens som bara växer över tid. Som utvecklar en sorts medvetande baserat på allt som sagts, tänkts och avbildats i mänsklighetens historia och sen förädlar det. Min gissning är att den snart kommer att börja tjäna planeten och förse den med banbrytande lösningar på vår tids stora problem. De som mänskligheten skapat, men som vi är för lata, giriga eller obegåvade för att lösa på egen hand.
-Jaha? Det vet jag inget om, men tror du inte att AI kommer att ta jobb ifrån er i den kreativa sektorn?
-Herregud, jo! Alla som producerar bruksinformation. Som lättlyssnad musik, feelgoodböcker och mysdeckare, trevliga illustrationer, reklamtexter, redovisande fotografier och tv-serier och långfilmer utan konstnärliga ambitioner. Där tar AI över direkt. De som överlever ser AI för vad det är. En ny och ovanligt begåvad konkurrent som tvingar dem att bli vassare och erbjuda marknaden någonting unikt och personligt. Speciellt i USA är ni väl starka anhängare av idén att konkurrens är det som får människor att växa och överträffa sig själva?
-Men AI snyltar ju på allt som människan skapat, utan att betala royalty eller respektera upphovsrätt? svarar han upprört och räcker mig ostbrickan.
-Jag tror inte att Einstein betalade royalty till Newton heller, svarar jag och hyvlar fram två tjocka skivor med Grevéost. För sent inser jag att jag hyvlat på min egen vänsterhand.
Med de orden önskar jag er alla en fantastisk sommar.