Att uppfostra döttrar.

Jag lockades upp till en stor tidning med löfte om en gratislunch om jag ställde upp på en intervju om barnuppfostan. Jag bad om en Biff Rydberg och en starköl, men fick en hopplös sallad och ett glas kranvatten. De ville höra mitt perspektiv på hur det är att uppfostra två döttrar.

-Jag har egentligen inte så mycket nytt att säga, vilket kanske förenar mig med de flesta som ni intervjuar, svarade jag ödmjukt och petade i salladen med gaffeln.

-Men hur hanterade du tonårstiden? Tonårsdöttrar är ju väldigt problematiska, menade kvinnan på andra sidan bordet.

-Är de? undrade jag. Är det inte tvärt om? 

-Hur menar du nu? frågade hon lite avvaktande och satte pennan mot sin iPad.

-Det börjar ju tidigt. Bråkiga pojkar eller pojkar med diagnoser placeras gärna bredvid snälla flickor som förväntas ha en lugnande effekt på pojkarna.

-Nej, så går det väl inte till? sa kvinnan och tittade misstroget på mig.

-Tro mig, från dagis till gymnasiet används tjejerna som ren stötdämpning.

-Det här är nog inte den här typen av frågor jag ville…..

-Jag är inte färdig. Tidigt måste du dessutom informera dina döttrar om att alla vuxna män inte är snälla. Du hoppar över de hårresande detaljerna, men hoppas att budskapet går fram utan att de ska börja gråta hysteriskt när deras farfar eller morbror ger dem en kram. I puberteten är det dags att otvunget beskriva riskerna med att klä sig utmanande, att en del män misstolkar det eller har problem att kontrollera sina sexuella impulser. Sen får du prata om vikten av att skydda sig mot sjukdomar och graviditet, eftersom föräldrarna till söner verkar skita i det. Att analsex inte är industristandard som de måste ställa upp på är också lämpligt att ta upp i det sammanhanget. Elegant glider du därefter över till det faktum att de flesta våldtäkter sker mellan människor som känner varandra och när de är berusade. När du ändå har andan uppe så nämner du att han som kommer att erbjuda kokain första gången inte kommer att vara en tandlös farbror i en skidjacka från 80-talet - utan en bekant. Du fortsätter om betydelsen av att hålla koll så att ingen stoppar något i drinken på krogen, att aldrig åka med vilken taxi som helst och för säkerhets skull alltid vara minst två. Du avslutar odramatiskt med att om ett ”nej” tolkas som ett ”ja” så måste de våga sparka mannen mitt emellan benen med full pendelrörelse och sträckt ben med kraft ända från höften. Inte en gång, utan flera. Om det av något skäl inte fungerar så brukar knytnävsslag på strupen eller naglar i ögonen göra det. En kombination är att alltid föredra eftersom de då slipper springa för livet från platsen.

Kvinnan satt tyst på andra sidan bordet, utan att ha gjort en enda anteckning. Hon tittade på mig och jag hörde hennes tunga andetag som överröstade kylsystemet i rummet. 

-Så, det problematiska som jag ser det, fortsatte jag, är hur du berättar det här för dina döttrar utan att de växer upp och hatar 50% av mänskligheten.

-När exakt sa du allt det här till dina döttrar? undrade kvinnan efter en lång stunds tystnad.

-Jag tror de var i 8-10 års åldern. Nyckeln till framgång ligger i att arbeta förebyggande.