Apotekets nya sortiment
När Apoteket berättar att de ska börja sälja sexleksaker dyker en massa konstiga bilder upp i mitt huvud. En grå Apoteks-tant kommer vobblande med en halvsladdrig, uppblåsbar Barbara. ”Hon ställer alltid upp, tjafsar inte och kostar ingenting att ta med på resor” säger hon samtidigt som hon hänger den i skyltfönstret. ”Hon kan även fungera som solmadrass i poolen eller vid havet för lata dagar.” Sen håller hon plötsligt upp ett inplastat paket med ett hundkoppel, en ridpiska, en apelsin och en elkabel. ”Det är här lilla kitet kallar vi för House of Lords och är mycket populärt. Det är extrapris på det.” Hon tittar lite forskande på mig med huvudet på sned. Jag ursäktar mig och säger att jag egentligen bara skulle köpa lite vårtmedel, men lovar att tänka på saken.
Anders Tempelman
Diskriminering.
Igår hörde jag på P1 hur de pushade för ett konsumentprogram som skulle ta upp diskriminering. De berättade vilka perspektiv de tänkte ta upp jag konstaterade att de inte tänkte ägna en enda minut åt oss som är snubblande nära 2 meter långa. Vi som tvingas stå krökta som Georgiska kärringar vid diskbänkar och bankomater av standardhöjd. Vi som bär ärr efter flygplansstolarnas vassa kanter på våra spröda knän. Vi som får ett stålrör i ansiktet när vi flanerar mellan stånden på Hötorget. Vi som tvingas blicka ner i mjälliga hårbottnar på tunnelbanan. Vi som går omkring med byxor i fel längd, för korta skjortärmar och sover med fötterna utanför sängänden. Vi som alltid har en känsla av att folk tittar oss rakt up i näsborrarna och ser vårt innersta. Vart är public service på väg?
Anders Tempelman
Nyhetsvärde.
Jag skymtade en positiv nyhet i DN häromdagen. Jag satt som vanligt med en gevärspipa i munnen och en kopp kaffe i handen, när en liten notis fångade mitt intresse. Svenskt Näringsliv förutspådde att konjunkturen kan komma att vända uppåt igen 2009. Det nämndes liksom i förbifarten, samtidigt som ett undersökningsföretag som lystrar till ett så löjligt namn som Radar Group, fick betydligt mer utrymme med sin mer pessimistiska syn på framtiden. Jag har viss förståelse för fenomenet eftersom jag är uppväxt på depprock och indie, där svårmod alltid segrar över lallande lyckotrams. En låt som ”Here comes the sun” kommer liksom aldrig att kunna mäta sig med ”I hate myself and I want to die”. Kafka kommer alltid att stå lite högre i kurs än Paolo Coelho. Och nej, försäljningssiffror spelar ingen roll i de här sammanhangen. Cred hamnar om att sälja till rätt människor, inte alla. Men när det gäller nyheter uppskattar jag glada och goda nyheter mer. Jag är lite inkonsekvent och löjlig på den punkten.
Anders Tempelman
Smarta tiggare.
De ringde från Mensa häromdagen. Det kändes oerhört smickrande att de äntligen sökte upp mig. Jag har naturligtvis alltid känt mig kallad, men varit för upptagen för att genomföra det obligatoriska IQ-testet. Ungefär så skrockade jag till kvinnan i andra änden innan jag började prata lite fritt, men kunnigt, om nya landvinningar inom kvantfysiken och några givna lösningar på konflikten i mellanöstern. Hon försökte avbryta mig, men då gled jag smidigt över till att högtidligt läsa Per Lagerqvists ”Ångest” fritt ur minnet. I en sublim konstpaus flikar hon plötsligt in att hon bara ringer för att höra om jag vill stödja deras verksamhet med ett bidrag. Jag blev rasande och skrek åt henne att om hon nu var så djävla smart så borde väl hon väl kunna tjäna pengar på egen hand istället för att tigga. Sen slängde jag på luren och återgick till att läsa senaste Bamse.
Mirakel.
Jag har levt ett helt liv med pollenallergi. Ett gissel som förvandlat Sveriges enda förlåtande årstider, till slembaserade helveten. En dag förra våren nös jag så okontrollerat i bilen att hela mitt ansikte täcktes med snor och långa strängar förband ratten med min näsa. Det var då jag bestämde mig för att träffa en ny läkare. Under årens lopp har jag annars testat det mesta. Först en radda ointresserade läkare som skrivit ut piller vars enda påtagliga effekt var en narkoleptisk trötthet. Sen testade jag homeopati och akupunktur som lindrade symptomen för en kort tid. Den nya läkaren var specialist på allergier och gjorde tester innan han konstaterade att jag inte alls var allergisk. Jag var överkänslig och behövde ta en nässpray två gånger om dagen under lång tid.
Jag tittade skeptiskt på honom med mina röda ögon, rinnande näsa och kliande hals. Sen följde jag hans ordination utan några som helst förhoppningar om resultat. Men nu står jag här för första gången på 15 år och känner doften av nyklippt gräs, blommande häggar och björkar. Kanske saknar jag mina exploderande nysningar lite grann, men det går nog över det också.
Anders Tempelman
Ansiktsdrag och karaktärsdrag.
Det är fel att dra slutsatser om människors karaktärsdrag baserat på deras fysiska kännetecken. Historien är full att rysliga exempel som lett till rasbiologiska klassifikationer och typologier över brottsliga fysionomier. Om man t ex har ögonen tätt ihop och någonting fåraktigt i blicken, så betyder det bara att ögonen sitter tätt och att blicken är lite ofokuserad. Ingenting mer, ingenting mindre. Vill du bilda dig en uppfattning om andra människors karaktärer, får du lyssna på vad de säger och betrakta vad de gör.
Anders Tempelman
Att bowla naken.
En god vän till mig äger att par bowlinghallar utanför London. Han fick ett samtal för ett tag sedan av någon som frågade om möjligheterna att abonnera en av hans anläggningar. Det är inte helt ovanligt att företag eller barnkalas just hyr hela bowlinghallar. Så min kompis kollade bokningsläget och redogjorde för kostnaderna. Mannen i andra änden var positiv och sa sen att han tillhörde en nudistförening. Min kompis förstod inte riktigt vad det hade med saken att göra, men fick sen klart för sig att de ville bowla nakna. Själv kan jag tänka mig att göra mycket saker naken, men att bowla är inte en av dem. Jag tror inte att jag skulle kunna inta det där slutläget, precis när man släpper iväg klotet, utan att känna mig väldigt…….självmedveten är inte rätt ord, men det är det enda jag kommer på just nu. Och kanske var det den mentala bilden av 10 bowlingbanor med människor i enbart strumpor, bowlingskor och krökta positioner, som fick min kompis att vänligt, men bestämt, tacka nej.
Anders Tempelman