Ensamhet eller frihet?
Efter en vecka i New York går jag igenom mina bilder. Blir speciellt nöjd med det här ögonblicket från ett biografbesök. Vet inte om mannen känner sig ensam eller fri. Kan kanske bero på vilken sorts film han ska se?
Anders Tempelman
Skjut mig om ni någonsin ser mig köpa det här.
Den dag jag går omkring och bär en cowboyhatt vill jag att du gör slut på mitt lidande. Någonting allvarligt måste ha drabbat mig och jag skulle uppskatta om du kunde använda din vapenlicens eller fyrhjulsdrivna bil för att sätta punkt för det. Samma sak gäller om du ser mig bläddra intresserat i TaxFree-foldern på SAS. Då är allt hopp ute. När jag på allvar känner mig lockad av hopplösa solglasögon av ”Pilot-typ”, etuier i skinn för nagelsax och pincett, salt- och pepparkvarn från Georg Jensen, kylskåpskaraff med lock och täckande dräkt, nyckelhängare från Lacoste, kalsonger med ordet ”Cockpit” tryckt på sidan och en underbar morgonrock från Pelle Vävare – då har jag förverkat min rätt att leva.
Anders Tempelman
Julmatens konsekvenser
Någon på jobbet kom med den här härliga lilla guiden där man kan dra slutsatser kring sitt eget tarmtillstånd. Jag uppskattar speciellt de pedagogiska bilderna och det blommiga språket. Tänkvärd läsning såhär inför jul.
Anders Tempelman
Frisyrer vi minns.
På tunnelbanan hem igår satt en äldre man som jag tror är kulturjournalist på en av våra större morgontidningar. Han har lite glest ludd kvar på huvudet, med en stor, kal och lite fnasig flint mitt på. Som en sliten tennisboll, tänkte jag och kunde inte slita blicken från hans huvud. Du vet den där bollen du slog bort en sommar och som hunden hittade året efter och lekte med tills den blev just skallig med lite spridda, luddiga fläckar. En sån där boll du kastade i soptunnan 7-8 gånger för att den luktade illa, men som alltid dök upp igen. Eller den du kastade på ett passerande snabbtåg eller som Staffan Westerberg förvandlade till din barndoms värsta tv-minne. En sån tennisboll tänkte jag på. Undrar om han säger till frisören, ”jag vill ha en sliten tennisboll-look”?
Anders Tempelman
Världen vi lever i.
”Storebror knivhögg rektor” står det på löpet till Aftonbladet idag. Ett fruktansvärt brott har begåtts och tidningen sätter med osviklig precision strålkastaren på det mest väsentliga i hela historien- att det begåtts av en storebror. Hur gick snacket på redaktionen? ”Ännu ett knivdåd som saknar en unik vinkling. Vi behöver berätta om dådet på ett nytt sätt.” Så kommer de plötsligt på det. Förövaren hade en lillebror. Storebrorsperspektivet är ju något som många svenskar kan relatera till. Nästa alla känner någon eller har själv utsatts för mentalt och fysiskt våld av just storebröder. (Min lillasyster är bara en i mängden.) Storebröder är per definition en ond sorts människa. Hitler var visserligen ett ensambarn, men han uppförde sig som en storebror. Vad kommer härnäst? ”Latteälskare knivhögg kvinnlig rektor med en trubbig kniv.” Där har vi dramatik så det förslår.
Anders Tempelman
Miljörörelsen är stendöd.
”Det är inte för elräkningens skull jag ber er att släcka lampor och stänga av stereos mm, det är en ren miljöfråga” hör jag mig själv ljuga till mina tonårsdöttrar. ”Ni måste lära er att stänga av varmvattnet i duschen när ni shamponerar er, vet ni hur varmvatten framställs?” Sen berättar jag fängslande om Vattenfall som köper in el från polska kolkraftverk och sen lägger pengarna som blir över på reklamfilmer som handlar om vilket miljömedvetet företag de är. Jag nämner i förbifarten min egna svåra uppväxt under energikrisen på 70-talet, när vi gick klädda i Jakpäls på dagarna och isolerade våra hem tills det blev syrebrist och de enda organismerna som riktigt trivdes hemma var mögelsvamp. Kärnkraftsfrågan avhandlar jag svävande och konstaterar bara att de förbrukade bränslestavarna måste förvaras långt ner i det svenska urberget. Till dess att Al Qaida eller en jordbävning hittar dit. ”Men det är klart, det är ju ni och era barn som ska leva med skiten i framtiden. Ni väljer själva” avslutar jag elegant. Sen går jag ner till proppskåpet och knackar på elmätaren som bara verkar snurra fortare och fortare, innan jag kallstartar min Chevrolet Tahoe och åker till jobbet.
Anders Tempelman
En fråga för Billy och Anna?
”Tycker du att kameraövervakning ska vara tillåtet på allmänna platser om det behövs för att få folk att känna sig tryggare eller för att förhindra eller avslöja terrordåd?” Så lät den helt stillsamma frågeställningen när Kommittén för brottsförebyggande arbete skulle undersöka svenska folkets inställning till övervakningskameror. Det var ju i alla fall tydligt vad de ville ha för svar. Så tydligt att resultatet inte fick användas offentligt, eftersom frågan ansågs en smula ledande. Varför låter man inte Anna Sjödin och Billy Butt ta tag i den här viktiga frågan? De har ju slagit sina kloka huvuden ihop i nya Rättssäkerhetsorganisationen, som just vill väcka debatt och ge råd i frågor kring offer och gärningsmän. Jag kan inte tänka mig två mer lämpade att uttala sig.
Anders Tempelman