Humlans flykt.

Inspirerad av folkvalda makthavare i andra länder, har jag börjat leva livet fullt ut. Jag säger vad jag tycker och står på mig, även när jag blir överbevisad. Jag ser ner på människor som har det sämre än vad jag har och gullar med dem som jag kan få ut något av. Om någon säger att jag har rasistiska åsikter, så svarar jag att vid min ålder får man tänka och tycka vad man vill. Om någon tycker att min människosyn är förkastlig, säger jag att jag utnyttjar yttrandefriheten. Och om de har problem med det - så är det de som har problem med sin syn på demokrati. Jag betalar ingen skatt, snattar, går ifrån notan på krogen och kör för fort och mot rött när jag vill.

-Man lever bara en gång, som jag förklarade saken för en polis nyligen efter att jag av misstag råkat köra över en kvinna i rullstol.

-Kärringen hade ändå inget meningsfullt liv, la jag sakligt till i häktet senare.

Straffet blev 6 månaders fängelse, men eftersom jag höll mig undan delgivningen genom att vara utklädd till humla under ett års tid, blev fallet preskriberat och bortglömt.

Vad jag kanske inte räknade med var att kärringens barn inte glömt och bestämt sig för att skipa rättvisa. Jag vaknade en natt av att tre gestalter i balaklavor och basebollträn stod runt min säng.

-Öga för öga, tand för tand, hörde jag en av dem väsa.

Jag ville upplysa dem om att humlor är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden, men det hanns inte med.

-Bzzzz, fick jag i alla fall ur mig, innan allt svartnade.