En syrefattig middag.

Det är första middagen hos våra vänner som just flyttat till en ny lägenhet. Den obligatoriska visningen äger rum och de tolv gästerna vallas runt och får höra historien om hur fasansfullt det såg ut innan renoveringen och tillhörande konflikter med hantverkarna. Själv känner jag mig lite låg, som jag alltid gör vid den här tiden på året, men framför allt för att jag inte kan släppa en artikel som berört mig illa.

-Nu älskar vi köket, säger värdinnan. Bara att kunna stå här och laga mat samtidigt som vi har kontakt med gästerna vid matsalsbordet.

Jag trummar otåligt på bänkskivan i marmor när en gäst konstaterar att köket är hemmets viktigaste plats, vilket får alla att nicka instämmande som om någonting djupsinnigt sagts. Vi leds vidare till vardagsrummet och de sociala ytorna.

-Här älskar hela familjen också att hänga, utbrister värden. Jag vill byta ämne och tror dessutom inte en sekund på honom. Det ser ut som en utställning på en möbelmässa, med vita soffor i manchestertyg, ett glasbord som kan kapa ett smalben om man slår i tillräckligt hårt, en vävd ullmatta som är oregelbunden som en skogsstig och kan fälla vem som helst efter ett par glas vin. Speciellt om man haft en konfrontation med glasbordet tidigare.

När värdparet öppnar till sitt sovrum, gläntar alla artigt in genom dörröppningen och nickar gillande. Som om det vore en helig plats ingen vågar beträda. Själv kliver jag in och ser mig om länge, vilket skapar en viss nervositet. Jag vilar blicken på kuddarnas placering, stryker med handen över överkastets perfektion och nickar gillande åt vad jag ser. Det här är precis den övergång jag behöver.

-Läste ni också om att strypsex är ganska vanligt numera?

Värdparet och gästerna ser väldigt besvärade ut.

-Jag tror visst att förrätten är serverad, säger värden och går iväg mot matsalen.

-Det är inte klokt, fortsätter jag högt och följer efter sällskapet. En kille blev tydligen dömd för grovt vållande till kroppsskada när hans tjej fick bestående hjärnskador.

-Vi har gjort placeringskort, bryter värdinnan in och tar sig lite i halstrakten.

Jag hittar min plats och ställer mig bredvid min bordsdam. Jag drar ut hennes stol, samtidigt som jag fullföljer mina funderingar.

-Men jag begrep aldrig vem det var som skulle få ut mest av den här sexleken. Var det hon? Eller var det han som njöt av att strypa sin flickvän?

Ingen svarar, vilket jag uppfattar som att de också berörs illa, alternativt att de tycker att svaret på min fråga är uppenbart.

-Det borde inte vara lagligt att experimentera på sådär. Eller är det en inskränkning i människors frihet? Jag menar, i bästa fall var det ömsesidigt. Som när en sadist och masochist möts. Fast nu blev väl ingen av dem speciellt tillfredsställd av utfallet kan jag tänka mig?

-Lite som att ha dig som gäst, säger värdinnan och ler iskallt mot mig.

-Ja, precis, svarar jag och inser att jag kanske pratat lite för mycket.

Förrätten serveras. Det är en carpaccio på tonfisk. Syrebrist i haven är också något som bekymrar mig mycket, men att prata om det på en middag kan vara lite av ett sänke.