Eftermälet.

Jag är inbjuden till Kulturdepartementet som har en frukosthearing. Kulturministern, som saknar intresse för något annat än sin egen karriär, öppnar med ett anförande.

-Välkomna. Idag tänkte jag att vi ska diskutera hur vi kan få kultursektorn att gå ifrån bidragsberoende till att generera intäkter.

Vi är ett fåtal parasiter och några kulturjournalister som tagit oss dit för att bli förnedrade och få en gratismacka och en kopp kaffe. Kulturministerns armband rasslar samtidigt som hon obesvärat fortsätter sin monolog.

-Kultur som inte är kommersiell och bär sina egna kostnader är helt enkelt inte tillräckligt bra. Det är en hobby.

-Får jag fråga en sak? säger jag och räcker ofrivilligt upp handen som en skolpojke.

-Självklart Anders, det är ju därför vi är här, svarar hon ansträngt.

-Hur ser du på att du själv är en kostnad som dessutom ansvarar för ett departement som du menar inte tillför något till statskassan?

De andra parasiterna tittar uppskattande på mig. Kulturministern lägger huvudet lite på sned och ler överlägset.

-Jag sitter i alla fall inte och leker med lera på dagarna och förväntar mig att andra ska betala för det. Jag är folkvald och bidrar till att samhället fungerar som det ska.

Hon ska precis fortsätta, när jag räcker upp handen igen. Hon suckar och nickar åt mig.

-Jo, lustigt att du tar upp lera. I alla utgrävningar så är antropologerna sjukligt intresserade av just lergods. Det är ofta det som avslöjar hur högstående eller primitiva människorna var på den tiden. Skärvorna efter ett vinkrus berättar ju inte bara att de kunde framställa en komplicerad dryck. De säger ju mycket om deras tekniska skicklighet att skapa något för att transportera och lagra vin och som är funktionsdugligt flera tusen år senare. Vi förundras över att de dessutom utsmyckade krusen med bilder, symboler, personer eller historier som betydde mycket för dem.

-Vart vill du komma med allt det här? säger kulturministern och tittar uttråkat på sin märkesklocka.

-Vad är människans eftermäle om vi tar bort kulturen? Finns det ens om ingen hittar ett krus, en vacker ruin, berättelser, bilder, mattor, musik, kläder och smycken, säger jag och gestikulerar mot kulturministerns armband.

-Jag är bara emot de meningslösa och olönsamma kulturyttringarna, säger kulturministern och vill avsluta mötet.

-Van Gogh och Emily Dickinson tjänade inte en krona på sin konst under sin livstid och idag rankar vi dem som giganter.

-Så du tycker att vi ska ösa pengar över kultursektorn och hoppas på att stor och odödlig konst kommer att uppstå?

-Precis så. Och det är det som kommer att bli ditt eftermäle. Ingen minns en gnällig kulturminister - alla minns däremot en visionär som stod bakom en gyllene era.

Jag och de andra parasiterna lämnar kulturdepartementet med en hobbykänsla av att anslagen antagligen inte kommer att höjas i år heller.