Jag håller på med ett konstprojekt och tillbringar därför dagarna med att gå runt med en gigantiskt basker som släpar bakom mig som en bäversvans. Mitt verk bygger på att jag ska attackera statsministern med en motorsåg. Jag vill på det sättet förmänskliga honom och visa på hans sårbarhet. Jag har ryckts med av installationsvågen kan man nog säga och går i stolta fotspår efter storslagna verk som: Ligga med en prostituerad och filma det. Spela sinnessjuk och bli inspärrad. Baka en tårta i form av en svart kvinna. Egenhändigt prägla en svensk enkrona o.s.v.

Jag tror att alla vi som verkar inom installationskonst känner ett starkt släktskap till Piero Manzoni som på något sätt satte nivån för vad som kan vara konst över huvud taget. 1961 gick han på toaletten och förpackade sen 90 burkar med 30 gram i varje. Magnifikt. Storslaget. Oöverträffat.