Träd som faller, eller inte.
Mötte en filosof på en middag som tog upp den klassiska frågan om ett träd faller i skogen och ingen är i närheten att höra det, låter det ändå?
Jag sa att det gjorde det.
Han menade att jag hade fel, eftersom det krävs ett nervsystem närvarande för att uppfatta ljudet. ”Trädet i sig ger inget ljud ifrån sig utan det krävs ett öra för att uppfatta ljudvågorna som trädet skapar i fallet” sa han överlägset och krafsade sig i glipan i sin äckliga kofta.
”Jaha, men nu råkade det stå en påslagen bandspelare i skogen den dagen som definitivt spelade in ljudet” sa jag och serverade mig själv lite mer vin. ”Och senare samma dag spelades ljudet av det fallande trädet upp för en bunt med blinda filosofer i skogen med följdfrågan: Om man hör ett träd falla i skogen men inte ser det, faller det verkligen då?
Han tittade länge på mig. Vördnad är inte rätt ord, men det fångar ögonblicket.
Kvävd av sitt eget skratt.
Jag har varit i Örebro i två dagar på ett manusseminarium med fokus på att skriva komedi. De flesta av er vet redan att den kursen var helt överflödig för mig och jag måste verkligen hålla med. Jag var inte rolig innan och blev inte ett dugg roligare efteråt. Tvärtom känns det som om kursen cementerade bilden av mig som en aggressivt tråkig människa. För dig som inte vet skillnaden, så finns det passivt tråkig - folk som sitter i hörn och mest är tysta och tråkiga. Och så finns det aggressivt tråkiga personer - folk som pratar om enormt tråkiga saker utan att känna in att alla andra i rummet kämpar mot impulsen att vilja döda en på fläcken.
I min ensamhet sökte jag paniskt efter kontakt med andra under kaffepauser och sände oprovocerat långa haranger om mina hopplösa manus. Jag gick in i detaljer, refererade till panoreringar och åkningar som jag menade skulle lyfta vissa scener till Scorsese-nivåer. Jag läste upp fragment av min egen dialog och slog mig på knäna av skratt.
”Sån är jag, jag är inte riktigt klok, ibland vet jag inte var det kommer ifrån, det är inte jag som skriver skämten, det är skämten som liksom kommer till mig.”
Jag tog kopiöst mycket plats under själva föreläsningen också och ställde ändlösa frågor som bara syftade till att lyfta fram mig själv i en spännande och intressant dager. Allt ifrån att citerara stora filmskapare direkt ur minnet och göra petimeterinvändningar på föreläsarens syn på tre-akt-strukturen.
När jag sen åt alla mina måltider ensam vid ett bord för 12 personer misstolkade jag det för att alla andra kände sig hotade av mig och mitt komiska geni.
Att återse sin barndom, två gånger per dag
Jag träffar många människor som försöker legitimera sin hopplösa personlighet genom att skylla på sin barndom.
-Anledningen till att jag uppför mig som ett kräk, är att jag hade en dålig relation med min pappa.
-Jag är en väldigt krävande och tråkig människa, men det beror på att min mamma inte ammade mig tillräckligt länge
Själv är jag påfrestande och irriterande eftersom jag rent fysiskt åker igenom mitt barndomshem två gånger per dag. Där tunnelbanan går rakt ut ur underjorden på Stocksundssidan och över bron och Edsviken, just där stod vårt hus inan vi exproprierades och tvingades flytta. ”Som en ursprungsbefolkning uppsliten med rötterna” som jag brukar säga för att ge det hela en intressant touche av förföljelse. Upplevelsen är nästan surrealistisk när jag ser grannshusen som står kvar, träden som växt upp, gatan som vindlar sig ned mot vattnet och SWOOOSCH, så är jag inuti vårt gamla vardagsrum. Med den lilla skillnaden att det sitter en Djursholmstant i päls på sätet framför mig, med andedräkt som gammal gorgonzola och tryffelolja.
Sånt här ger men för livet, tro mig.
"Pappa, vad blir det till middag?" "Schäfer!"
De flesta förpackningar i mataffären avbildar det som finns inuti. Med ett stort undantag - djurmat. Där avbildas vem som ska äta det.
Jag vet inte var det här påhittet kommer ifrån, men slås ibland av hur märkligt det är.
Tänk om jag kom till Sverige från en annan kultur och hamnade i mataffären. Antagligen skulle jag tro att i det här landet äter man gärna Labrador på burk och katt i små portionsförpackningar. Det finns uppenbarligen någon sorts pyttipanna också med en flock av olika sorters hundkött i som säljs i gigantiska sopsäckar. Det verkar också vara viktigt att deklarera om hundköttet kommer från valpar eller fullvuxna. Antagligen en smakfråga. Att avbilda djuren i rörelse är också viktigt, så att man förstår att det inte är en stillasittande knähund man äter, snarare ett spänstigt och aktivt djur i sitt livs form.
Ägna nu hela tisdagen åt att fantisera fritt kring hur det skulle se ut om Tacoprodukter, landets billigaste flaska sprit och räkost hade personerna som köper dem på förpackningen.
Historien bakom bajskaffe.
Riktigt dyra saker har nästan alltid en bra historia som motiverar priset. Whiskyn som kostar som en en normal bil har fått sin malt från en liten ekologisk odling på Norra Islay där Golfströmmen och vindarna har en alldeles unik effekt på skörden.
Rostningen av malten sker med torv från en plats där stora slag om Skottland skett ochinnehåller fragment av både djur- och människokroppar. När rostningen är klar destillerar man 12 gånger i kopparkolonner som återvunnits ur gamla nattkärl från 1600-talet. Vattnet som används för att späda ut whiskyn kommer från en underjordisk källa i Ben Nevis och hämtas för hand av 6 dvärgar för att sen fraktas med lamadjur genom den otillgängliga terrängen.
Lagringen av de ädla dropparna sker i gamla kruttunnor från Columbus skepp Santa Maria och den ädla drycken vilar sen i 45 år i ruinen av Kung Arthurs slott "Tintagel". Tunnorna vrids moturs varje fullmåne och ett kvarts varv medurs varje skottår, av en liten tjock tant med en konstig hatt.
Jag nämner det här eftersom jag drack världens dyraste kaffe i helgen. En produkt med lite svagare storytelling. Bönorna kommer från Bali och har där ätits upp av ett litet mårddjur och passerat igenom matsmältningssystemet. När bönorna lämnat systemet samlas de upp, rengörs och rostas som vanligt.
Varför jag ändå drack den här produkten, överlåter jag helt åt er läsare att spekulera kring.
På lövtunn is.
Jag har under flera år häcklat kvinnor i min omgivning för att de låter sig duperas av kosmetikaindustrin.
-Det säger något om kvinnor när ni låter er luras av uppenbara kvacksalvare och villigt betalar kilopriset på guld för en verkningslös anti-rynk kräm. Att intelligenta och upplysta människor 2011 köper varor med en bevisföring som är lika trovärdig som Billy Butt, är oroväckande. Är det så konstigt att ni inte får lika lön för lika arbete? Kvinnokampen kanske skulle vara lite mer framgångsrik om ni uppvisade en smula skärpa och kritiskt tänkande istället för att helt hemfalla åt fåfänga och godtrogenhet....
Samtidigt som jag hämtar andan för att fullfölja min sansade utläggning inför min familj och 6 goda vänner, öppnar min fru hörnskåpet i köket. Det är till bredden fyllt med proteinpulver, vitaminpiller, spirulina, rosenrot, rysk rot, omega3, hajleverolja, ginseng, zink och grönt, vitt och rött te.
Sen stängs skåpluckan under tystnad samtidigt som jag tittar stumt ner i bordsskivan.
-Nej, nu ska det väl sitta med lite kaffe? väser jag och krälar ut ur rummet.
Syndafloden är här.
Senaste vattenräkningen visade att vår förbrukning fyrdubblats på ett år. Kvinnan på kundservice medgav att det verkade konstigt men sa att jag nog måste tala med kommunen, för de kompenserar inte den här typen av fel.
-Jaså, det gör de inte? svarade jag och börjar skriva ett väluppfostrat mail till den ansvarige på kommunen.
Bäste herr Hjärndöd.
Det är väl ingen slump att du arbetar med vattenfrågor på kommunen. Avloppsfrågorna borde ligga dig närmare om hjärtat men jag antar att det krävdes lite mer kvalifikationer för den posten. Trots att jag gick ut gymnasiet med underkänt i matematik så finns fortfarande en gnutta mängdlära kvar i kroppen sedan lågstadiet. När vattenförbrukning ökar såhär radikalt i en villa så står huset antingen helt under vatten eller så är det någonting fel med mätaren. Huset står inte under vatten, däremot byttes mätaren rätt nyligen. Hos de flesta normalbegåvande människor skulle det antyda att det är felkällan.
Afrikas Horn hade varit en sorglös plats med den här mängden vatten. När en glaciär i arktis kalvar, är det den här mängden vatten vi pratar om. Fukushima hade aldrig hänt om de haft den här mängden vatten till kylaggregaten.
Gör om, gör rätt!