Praise, abuse, job offers and inquiries. This is the place.

1 Borgvägen
Stockholm, Stockholms län, 115 53
Sweden

Welcome to the world of the writer Anders Tempelman

Anders Tempelmans blogg

Uppraggad av Mumin.

anders tempelman

I onsdags kl 14.00 väntade jag på bussen på Valhallavägen. Vi var några stycken som stod lite utspridda och sneglade upp mot busskurens lögnaktiga display. Buss 72 skulle anlända om 2 minuter hade den sagt i över 10 minuter. Plötsligt blev jag tilltalad av en dämpad, finlandssvensk röst.

-Ursäkta mig, sa en man i en odefinierbar ålder som ställt sig framför mig. Han hade små, tjocka glasögon på sig och bar en toppluva på huvudet, trots att det var 17 grader varmt. Jag tittade ner på honom med en välvillig blick, helt inställd på att besvara frågor om kollektivtrafik eller vägen till Finska ambassaden.

-Skulle du vilja följa med mig hem för lite sällskap?

Jag blinkade inte ens till och besvarade honom lika nollställt som om han frågat om bussen gick till Vaxholm. Inte fientligt, inte förvånat och heller inte intresserat.

-Nej.

Mannen gick iväg utan ett ord, vilket ju säger något om hans karaktär. Många män har ju annars problem att förstå det ordet. Jag följde honom lite med blicken och började fantisera kring vad som skulle hänt om jag svarat ja. Skulle jag under en pressad tystnad promenerat hem till hans lägenhet? Bodde han i närheten eller skulle vi behöva åka kommunalt till hans etta i Bredäng? Skulle han bjuda på gröna gelékulor samtidigt som han klädde av sig naken, men behöll toppluvan på? Skulle han vilja att jag pratade snuskigt till honom med en valfri röst från Mumindalen? Hemulen eller Lilla My, beroende på hur saker och ting utvecklade sig?

Här hejdade jag min fantasi från att skena vidare. Istället kunde jag inte låta bli att beundra hans mod. Att stega fram till en vilt främmande, storväxt man mitt på blanka dagen. Även hans ordval intresserade mig. ”Sällskap” - ganska elegant och smakfullt ändå. Som om vi skulle spela Monopol ihop. Men varför använde han sig inte av Grindr eller Tinder som vanliga människor som vill ha snabbsex utan åtaganden? Hade han tröttnat på att välja en partner enbart baserad på en dickpick och geografisk närhet? Finns det kanske någonting kittlande med att stöta på okända män, med alla de risker det kan innebära?

Till slut kom bussen och jag åkte iväg till mitt möte och kände mig lite uppåt. Sedd, bekräftad och fuckable.