Den kastrerade rösten.

Jag läser in ljudböcker ibland. Oftast får jag hårdkokta spänningsromaren eller sträng facklitteratur i knät. Min mörka röst anses tydligen passa extra bra där. Att jag i själva verket är en känslig själ som längtar efter att få läsa in böcker av Sally Rooney eller Virginia Wolf verkar ingen bry sig om.

Jag var halvvägs igenom inläsningen av en bok från kriget i Afghanistan, när min fru och jag åkte på en planerad träningsresa till Fuertoventura. Den resterande inläsningen skulle slutföras efter min hemkomst.

Det började så bra. Solen sken, vi sportade flera gånger om dagen, läste böcker vid poolen och åt gott från en buffé på givna klockslag. En dag bestämde vi oss för att pröva en helt ny sport som såg spännande ut. Bungy-fitness går ut på att du hänger i en sele fäst med ett gummiband i taket och utför mer eller mindre krävande övningar. En övertänd, kvinnlig instruktör från Tyskland välkomnade oss alla. I synnerhet mig, eftersom jag var den enda mannen i klassen. Ett faktum som borde ha väckt min misstänksamhet, men som jag tolkade som en komplimang. De flesta män i min ålder åldras illa och blir lika stela i sinnet som i kroppen. Själv anser jag mig vara i bra fysisk form och fortfarande härligt nyfiken och öppen. Det skulle snart visa sig att min vidsynthet skulle straffa sig.

Jag sjöng inte alls med i musiken som de andra när min kropp slungades som ett stycke kött på en krok, jag skrek för mitt liv. Mina testiklar som en gång i tiden mödosamt vandrat ner och hittat sin naturliga boplats, pressades nu allt högre upp i min kropp för varje hopp. För mitt inre såg de ut som två livrädda hundar under en säng när nyårsfyverkerierna briserar.

45 minuter senare lämnade vi klassen. Jag hann tänka att det här skulle kunna vara en effektiv behandlingsmetod av sexualförbytare, men orkade inte prata om det. Min fru gick som om hon just förlöst tvillingar, så upplevelsen hade åtminstone varit någorlunda könsnutral.

När vi kom tillbaka till Sverige efter resan gick jag in i studion igen för att läsa in de sista kapitlen i bokens klimax. En grupp med Navy Seals skulle försöka hämta hem en soldat som blivit kvar efter ett bakhåll och skadats. Det som skulle bli en gastkramande final, blev en ofrivillig, komisk triumf. Amerikas tuffaste soldater, som jag skildrat så tufft med myndig stämma, lät helt plötsligt som om de ingick i Bee-Gees. Givetvis hörde förlaget av sig direkt och var rasande. De sa att det här inte gick att publicera som ljudbok och att jag inte skulle få betalt. Jag svarade att det här var en konstnärlig tolkning från min sida, där USA’s löjeväckande agerande i världen just nu fick precis den röst de förtjänade.

En gnällig, prepeburtal tjock pojke som ingen kan ta på allvar.