Ordens inflation.
anders tempelman
Jag promenerar på Djurgården med en polare som är skild sedan flera år men just träffat någon. Vi äter varsin glass och han återger entusiastiskt hur de möttes på nätet men nu har setts i verkligheten säkert tio gånger. Han beskriver hur hon träffat hans barn och hur bra det gick. Att han lärt känna hennes hund som nu slutat skälla ursinnigt och göra utfall mot honom. Jag äter min isglass och gläds åt nyheten när han plötsligt stannar upp och ler nyförälskat.
-Och igår sa hon att hon älskade mig. Två gånger till och med.
-Vid samma tillfälle?
-Ja.
-Aj då, svarar jag och grinar lite illa.
-Vadå?
-Inget, det är nog bara jag som är lite löjlig.
Han tittar frågande på mig.
-Glöm att jag sa något, säger jag och börjar gå igen. Han tar tag i min arm och hejdar mig.
-Men berätta vad du tänkte.
-Ok, om du möter någon du känner på gatan. Säger du hej, eller säger du hej, hej?
-Hej, antar jag?
-Exakt, eftersom en dubblering betyder att du egentligen inte är så glad över att ses och vill gå vidare.
-Det var det dummaste jag hört.
-Säg att du och din nya tjej ska gifta er och prästen frågar henne om hon tager dig till sin äkta make, att älska i nöd och lust tills döden skiljer er åt. Och hon svarar: Ja, ja.
Han börjar titta bekymrat på mig och jag fortsätter.
-Inflationen av adjektiv i tal och text ska vi inte ens prata om. Det enda det leder till är att ingenting längre är trovärdigt. Säger du det en gång däremot ger du maximal tyngd och mening åt orden.
Jag trycker till min Calippo så att den röda isglasen tittar fram. Som en hundpenis, hinner jag tänka.
-Så det du säger är att hon egentligen inte älskar mig?
-Nej. Det kan ju berott på att du inte svarade att du älskade henne första gången hon sa det. Hon kanske trodde att du inte hörde henne så hon sa det en gång till?
-Nej, hon sa det två gånger i snabb följd, svarar han och ser illa berörd ut.
Tankfullt trycker jag på isglassen så att den rör sig upp och ner. Jag känner att jag inte varit så stöttande som jag hoppats på.
-Har ni haft sex ännu förresten? frågar jag hoppfullt efter en stunds tystnad.
-Det har du inte med att göra?
-Ok, men om hon efteråt säger att det var skönt, underbart, magiskt och det bästa hon varit med om, då vet du att det i själva verket var en stor besvikelse, säger jag och skrattar.
Han tittar bedrövat på mig och kastar sin halvätna glass i en papperskorg.
-Är du medveten om att du förstör allt?
-Nej, nej, det är verkligen inte min mening, säger jag och börjar skamset suga på isglassen.