Jag läser om dataintrången där de stulit sjukjournaler och kan inte för mitt liv begripa vad de ska ha dem till. Tills en dag när jag får ett samtal.
-Ok lyssna noga. Vi har din sjukjournal, säger en röst som just kommit i målbrottet.
-Vad drar du för slutsatser av den? frågar jag lakoniskt samtidigt som jag slår på min espressomaskin.
-Vi har snott den alltså, djävla pucko. Vi vill ha 40.000:- annars släpper vi ut den på nätet.
-Jaha, då förstår jag. Exakt vilken del i min sjukjournal tror du skrämmer mig om den kommer ut?
Jag hör det bläddras i papper i bakgrunden, säkert en annan smällfet idiot som inte kommer att bli äldre än 30 eftersom han glott in i skärmar all vaken tid och samtidigt hällt i sig fett och socker.
-Eh, du har haft.....hematom, säger han triumferande.
-Ah, ja det vill man ju helst inte att det ska komma ut, säger jag och pressar ut en espresso.
-Vi vill ha pengarna överförda till ett konto på Jungfruöarna, flämtar killen upphetsat i andra änden.
-Ja, det passar väl er rätt bra kan jag tänka mig. En hel ö där du och dina blekfeta kompisar kan sitta och leka med er själva.
-Passa dig, vi släpper hela din journal om du inte betalar, skriker han tillbaka till mig.
-Du, hur fascinerande det här samtalet än är, så är jag lite upptagen. Men du ska få ett tips. Sälj alla patientjournalerna svindyrt till ett försäkringsbolag istället.
-För att?
-Hela deras idé bygger ju på inte försäkra folk som faktiskt kan bli sjuka och kosta dem pengar. Det här blir ju som att köpa facit.
-Tror du det?
-Gick du aldrig ut högstadiet?
-Sluta, du låter som min farsa, säger han kuvat i andra änden.
-Sen kan du däremot handplocka några politiker som varit inne på akuten och plockat ut lysrörsarmatur eller trädgårdstomtar ur arslet. Där kan det finnas lite pengar att hämta.
-Jaha, har du några namn?
-Börja med SD, om jag säger så.