Navelluddskoftan

Jag har samlat mitt navelludd i över 10 år nu. Förra månaden bestämde jag mig för att äntligen göra någonting av det och tog mina två sopsäckar till en tant på söder som kunde karda och göra nystan av alltsammans. Sen satte jag mig hemma och stickade en härlig kofta. Idag hade jag den på mig för första gången och skred ned i Hötorgshallen på lunchen med nyvunnen självkänsla.

-Vilken konstig kofta, sa en vacker kvinna bredvid mig i rulltrappan.

-Tack.

-Vad är den gjord av egentligen? Frågade hon och placerade hela handen över mitt hjärta och liksom masserade lite. Jag övervägde att ge henne sanningen med döda hudceller, könshår, smuts och hudfett. Men jag valde den andra vägen.

-Åh, den är spunnen av mina drömmar, mina tillkortakommanden och inre tvivel, svarade jag och kände mig som en utsökt blandning mellan Tranströmmer och Sture Dahlström.