Världens bästa röstbibliotek.
Jag har skaffat en ny mjukvara som klarar av att analysera mänskliga röster, för att sedan kunna återskapa exakt samma röst direkt från tangentbordet. Jag började med att mata in Marlon Brando's röst från en 45 minuters radiopjäs han läste in en gång i tiden. Flera timmar stod datorn och tuggade. Sen skrev jag själv in ett kapitel från en av Haruki Murakamis romaner och lät Marlon's röst sköta resten. Resultatet var häpnadsväckande. Konstpauser, andetag, intonationer, till och med tempoväxlingar som stämde med berättelsens inneboende dramatik. Därefter matade jag in min egen röst genom att bara sitta och dumprata rakt in i datorn. Jag hittade en hel bok av Erlend Loe i textform på nätet och lät min egen röst läsa upp den. Magiskt! Jag tillbringade hela söndagen med att bara ligga och gapskratta år Erlend och mig själv. Vi är ett bra team Erlend och jag. Sen bestämde jag mig för att sätta programmet ordentligt på prov. Så jag tog rösten från Dressmann-reklamen. Han som säger "Blu Djinns" med en sådan inlevelse. Jag matade in de snuttar jag hittade, med löftesrika meningar som "Grattis Sjöbo, till alla män, McGordon V-ringade tröjor". Efter det skrev jag in ett av Tranströmers känsliga, utlämnande verk och lät reklamrösten göra sin tolkning. Det här var nog första gången som jag verkligen kunde ta till mig både Tranströmer och Dressmann.
Vad hände?
En dag stod den bara där. Så ensam och övergiven att jag var tvungen att föreviga den. Vem bestämde sig plötsligt, eller kanske efter mycket eftertanke, för att ställa sin kontorsstol i vägrenen? Var det en byråkrat från skatteverket som just pensionerat sig och ville rena sin instängda kontorssjäl genom en symbolisk gest? Eller var det en kvinna som bestämt sig för att skilja sig och resolut knuffade sin man ut ur huset tills hjulen fastnade i gräset? Jag kände mig plötsligt så trött av allt spekulerande att jag satte mig och vilade en stund. Jag satt där ensam tills mörkret lagt sig och en uggla flög på låg höjd över mitt huvud. Sen gick jag hem och tittade dömande på min egen kontorsstol. Fick en märklig lust att rulla ut den på gatan. Jag är så lättpåverkad ibland.
Anders Tempelman
På bilverkstad.
Kl 07.15 sitter jag ensam i en skinngrupp i en källarlokal i Vasastan. Mitt framför mig står en stor växt i plast och en kaffeautomat som heter VAGOTT. Så jag tog te istället. Två lysrörsenheter sprider ett kallt ljus i det fönsterlösa rummet. En nivå längre ner håller den finska mekanikern, med sjömanstatueringar på armarna och en tänd cig i mungipan, på att reparera min bil. Bägge våningsplanen är annars fyllda med stora, nya amerikanska bilar som står och ser ensamma och oönskade ut. De blänker som bara nya bilar kan göra och påminner mig om att det var precis de här bilarna som gjorde amerikansk bilindustri så framgångsrik i 20 år och som nu blivit deras sänke. Jag och mekanikern tittade ner på motorn tidigare. Jag tycker om att ge en bild av mig själv som en kille som begriper motorer. En sån där kille som egentligen hade kunnat fixa bilen själv men som har ont om tid. Så jag droppade några lösryckta glosor om remmarna som driver ac, servo och.....ja, någonting annat viktigt i bilen. Han nickade finsk åt mig och drog ett djupt halsbloss där den enda aktiva substansen måste ha varit filtret. Jag kände att han respekterade mig och mitt kunnande. "Den här killen blåser man inte, han kan sina saker" tänkte han på finsk brytning.
Anders Tempelman
Maffiametoder.
Roberto Saviano är dödshotad för sin bok Gomorra. Själv överlevde jag precis en kupp mot mitt liv i morse när jag upptäckte att min bil varken gick att styra eller kunde bromsa. Jag misstänker starkt att det kan hänga ihop med min enorma glädje över att TV8 bestämt sig för att lägga ner Resumé-TV. Jag kunde inte lägga band på mig och nu har jag en reklam-fatwa på mitt huvud.
Anders Tempelman
Det handlar om att bita ifrån.
Jag har börjat hantera lågkonjunkturen på det enda sätt jag kan - förnekelse. Det är ett grepp jag testat förut med viss framgång och bygger på att jag ökar min konsumtion av det mesta. Jag vill ha extra varmt i huset, extra tänt och köper enbart plockmat från små specialbutiker som tar flera hundra procent mer betalt än andra. Jag kör bil oftare och ryckigare för att kunna öka min bensinförbrukning radiakalt och köper flera resor till exotiska platser som medelsvensson ännu inte hunnit besudla. Det här skapar en väldigt bra känsla, trots att det är en smula destruktivt. (Ungefär som att röka heroin kan jag tänka mig.) Men slutresultatet är ändå övervägande positivt. Konsumtionen överträffar ångesten och jag fylls med en positiv, hoppfull och livsbejakande grundsyn. "Vi ska få se vem som spöar vem" som jag sa till lågkonjunkturen häromdagen när jag köpte mig en vargpäls och ett armbandsur på 2 kilo. Då var lågkonjunkturen djävligt svarslös kan jag säga.
Anders Tempelman
Våldsamma barn.
Jag har fått en ny kompis. Han är 7 år och bor ett par hus ifrån mig. Ibland åker vi till tippen tillsammans och lyssnar på hårdrock hela vägen. Han pratar oavbrutet om tekniska saker som intresserar honom och vilka nya tekniska saker han behöver för att få ett rikare liv. Jag stödjer honom i hans utläggningar och flikar in en eller ett par tekniska insikter. En gång klagade han över att hans pappa hade rest så mycket i jobbet. Jag föreslog pedagogiskt att jag kunde hålla i pappan så att han kunde slå honom. ”Ja, på snoppen. Man är extra känslig där” säger pojken och flinar. ”Ja, det kanske man är” säger jag lite svävande och höjer volymen.
Anders Tempelman
Negativ tillväxt?
Hur går det till när ett uppenbart vilseledande begrepp smyger sig in i mediebevakningen av finanskrisen? "Ordet recession, lågkonjunktur och krasch klingar så negativt" säger en medelålders stekare med byxorna högt uppdragna ovanför det som en gång klassades som hans midja. "Vad tror ni om negativ tillväxt istället?" Det här är tyvärr ett semiotiskt genidrag som kommer att få efterföljare, tro mig. Snart kommer företagsledare att prata om negativ lönsamhet, förbundskaptenen i fotboll om negativa framsteg och läkarna kommer att referera till potensproblem som negativ erektion. Men hur man får en hel journalistkår att svälja och använda det här uppenbart vilseledande ordbygget, går bortom mig.
Anders Tempelman