rapport från italien
Jag kan konstatera, nästan lite besviket, att italienska män har slutat att krafsa sig i skrevet på offentliga platser. Någonting måste ha hänt, eller så avtar behovet ju högre upp i Italien man befinner sig. Den här gången befann jag mig i höjd med Rom, så vi kan väl ta det som ett riktmärke tills dess att vi får in fler rapporter och kan göra en mer empiriskt korrekt kartläggning av fenomenet. När det gäller bilkörningen var det annars sig väldigt likt. Den nonchalanta körstilen lever och frodas. Vänster arm hängandes ut genom sidofönstret, cigarett i mungipan och uteslutande omkörningar där man kan vara helt säker på att utsätta sig själv och andra för direkt livsfara. Om Buddhister körde såhär, hade jag haft lättare att begripa det, då finns ju alltid reinkarnation som en beskyddande möjlighet. Ibland får jag för mig att det kan vara ett raggningsknep också. Man erbjuder sig att skjutsa hem en tjej i bilen eller på motorcykeln, sen kör man så ursinnigt och riskabelt som möjligt. På så vis är tjejen så tacksam när hon kommer fram levande, att hon ställer upp på vad som helst. Vad vet jag? För några år sedan var det populärt att köra vespa med ridhjälm, den har försvunnit och ersatts av en hjälm som liknar den som amerikanska mc-poliser har. Hjälmen ska sitta löst på huvudet, högt uppskjuten i pannan och självklart inte vara fastspänd. Själv körde jag en en hyrbil och skulle ta mig förbi en lastbil på motorvägen, när jag plötsligt fick en liten Fiat i häcken som blinkade och tutade eftersom jag uppenbarligen inte körde om tillräckligt fort. Jag slutförde min omkörning och la mig sedan i högerfilen lugnt och behärskat. Fiaten gled upp jämsides med mig och fyra italienska killar satt och skrek och gestikulerar mot mig. Jag log mot dem och svarar med det universella teckenspråket, ett sträckt långfinger. Jag kände mig väldigt mogen.
Anders
män i bar överkropp
Jag vet att det är varmt. Ovanligt varmt för att vara i Sverige, men ändå. Vad är det som driver medelålders män att gå runt i bar överkropp? Gärna inne på varuhus eller i shoppingcentrum. Är det fåfänga, obetänksamhet eller bara enormt dåligt omdöme? För mig spelar det ingen roll om de har en vacker kropp eller inte, jag mår lika illa varje gång i alla fall. Saken blev inte bättre när en god vän refererade till en artikel där det slogs fast att en av de värsta bakteriespridarna i sommarvärmen, var grillande män i bar överkropp. Inte råttor, inte duvor, utan svettiga, bakteriestinna, håriga män med grillverktyg i händerna. Imorgon åker jag till Italien där män har en annan egenhet för sig, att klia sig i skrevet. Jag lovar att granska fenomenet grundligt och återkomma med en rapport. Kanske ska jag pröva att anamma lite av den italienska mannens ovanor, bara för att se hur det känns.
Anders
kvällspressjournalistik?
Läste löpet på en av våra kvällstidningar igår. "Tyskt psykkrig mot Henke." Det är inte så att jag är överraskad, när det gäller Expressen och Aftonbladet kan ingenting förvåna mig längre. Men just den här dagen måste de ha gnuggat geniknölarna ordentligt. Det måste ha känts enormt tillfredsställande att både få in orden Tyskland och krig i ett löp. Att dessutom subtilt krydda det genom att väva in den enda svenska spelaren som har lite mörkare hudfärg, det måste ha utlöst spontana applåder på redaktionen. Vilken dramaturgi! Tänk att lyckas med konststycket att få VM att låta som ett eko från 30-talet. Det här är bara ett exempel på en hel svit av övertramp och idiotiska utspel från två tidningar som helt tappat yrkesstoltheten. Genom lite insiderinformation fick jag höra att en av tidningarna betalat en storbystad såpastjärna för att kunna få skriva att hennes bröst exploderade på ett flygplan. Det var ju elegant att erbjuda henne pengar innan de skrev i alla fall. Den chansen får säkert inte de flesta. Personligen köper jag aldrig kvällspress. Det är nämligen det enda språk de förstår.
Anders
våld i tunnelbanan
Vem gav Lasse Åberg uppdraget att designa sätena på våra nya, snygga tunnelbanetåg? Jag vet att det suttit där ett bra tag, men varje dag påminns jag om hur fruktansvärt fult och plottrigt det ser ut. Dessa naiva små teckningar i rött, ljusgrönt och ljusblått av sevärdheter i Stockholm, mot en mörkblå botten. Det borde vara straffbart. Sverige är ett land fullt av skickliga formgivare som begriper att form och miljö hänger intrikat ihop. Människor som kan komponera en helhet och skapa harmoni. Lasse Åberg är inte en av dem och ändå fick han jobbet. Jag brukar spekulera i att någon chef inom Stockholms lokaltrafik "råkade känna" Lasse. Kanske äger han (jo, det måste vara en han) flera av Lasses härliga litografier av Musse Pigg och föreslog att man skulle fråga om han ville göra inredningen på tågen. Jag klandrar inte Lasse för att han tackar ja till en förfrågan. Kanske borde jag istället vara tacksam för att det inte är Musses öron på sätena? Nästa dråpslag var upptäckten att Lasses motiv nu också finns på glas och keramikprodukter. Jag börjar misstänka en konspiration och har starka skäl att tro att Ulrika Hydman-Vallien ingår i den. Alltihop börjar kännas som en ond dröm.
Anders
studentrörelse
Utanför vårt kontor åker lastbilar fullastade med studenter. Jag följer det varje år med ett visst intresse. En sak jag upptäckt är att det finns ett samband mellan hur fort lastbilen rör sig och hur mycket de skriker och jublar upp på lastbilsflaket. Så länge den rullar på ett hyggligt tempo är stämningen på topp och människokärleken vet inga gränser. Sen stannar lastbilen för ett rödljus och det är precis som att tända takbelysningen och skruva ner volymen på ett dansgolv. Plötsligt står de helt stilla på lastbilen och får svårt att möta blicken från oss på trottoaren. De står och skäms med sina vita mössor på sned, en ölburk i handen och Bon Jovi på för full volym. Sen efter ett ögonblick, som känns som ett en evighet, rullar lastbilen vidare och festivalstämningen återvänder som genom ett trollslag. Det är konstigt. Som ett litet naturfenomen. Tänk på det nästa gång du ser dem.
Anders
kalldusch
När forskarna pratat om hotet med den globala uppvärmningen, kan det vara så att vi här uppe i norden inte reagerat lika negativt på det som vi borde? Har det tvärtom väckt ett litet hopp, om ett mer livsbejakande klimat för oss här uppe? Mer sol, sova med öppet fönster året runt, varmare hav, lägre elförbrukning och fler middagar utomhus. Vi kanske har tänkt att djurlivet säkert är mer tåligt än vad forskare vet och kanske blir det inte så överhettat kring ekvatorn som de trott. Planeten anpassar sig säkert. Men så kom dråpslaget i helgen. Klimatforskarna har nu en helt ny hypotes som bygger på att när ismassorna på nordpolen smälter, så påverkas golfströmmen, vilket skulle leda till ett ännu kallare klimat här uppe. Inte en grad varmare, inte ett dugg mer medelhavslikt, bara ännu mer svinkallt och ogästvänligt. Känns det inte viktigare än någonsin att minska utsläppen av koldioxid nu?
Anders
Sex och våld säljer
När det gäller reklam och PR, kan betydelsen av bra timing inte nog överskattas. Se på Försvarsmakten till exempel. De gör en av sina största satsningar på länge med reklamfilmer om vikten av ett starkt försvar i en mörk och otrygg värld. Samtidigt dyker det upp bilder i kvällspressen på militärer som skjuter granatgevär. Nakna. En slump, en olycklig omständighet eller frukten av en kunnig och medveten strategi? Jag lutar åt det senare. Någon konsult har stått och pekat med hela handen inför ett antal kedjesnusande Överstar och fått dem att fatta att Försvarsmakten måste rockas till. ”Vi måste tvätta bort bilden av Försvaret som en inkompetent soptipp. Vi kan inte längre förknippas med nedlagda regementen, stridsplan med skumma styrsystem eller robotsystem med larviga namn som BAMSE.” Sedan drar konsulten paralleller till andra branscher och vad som funkar där. ”Se på kvällspressen, se på Hollywood, vad vore de utan den heliga tvåenigheten: Sex och våld.” Sedan presenteras han den geniala planen. I TV visas reklamfilmer som kretsar kring människors rädsla för våld och att vi har ett kunnigt försvar som behövs i krigförande länder. Samtidigt läcker man ett antal bilder på nakna soldater som skjuter granatgevär till kvällspressen. Kan det bli mer suggestivt och sexigt än så? ”På det här sättet får vi in våld och sex på ett naturligt sätt och skapar både sexappeal och trygghetskänslor hos allmänheten” fortsätter konsulten. ”När allmänheten sedan reagerar med moralautomatik ska Försvarsmakten förneka och ta avstånd från bilderna med det bästa vapen vi någonsin haft: Staffan Dopping.” Så plötsligt stod han där i TV igen (fast nu med lägre frisyr) och såg fortfarande ut som en svärsmorsdröm. Det var först då jag förstod att jag utsatts för en konspiration.
Anders