Diversifiering eller differentiering? Det är frågan.
I tunnelbaneuppgången till Hötorget ligger en skönhetssalong direkt efter rulltrapporna. Jag har inte granskat den närmare utan utgått ifrån att de kunnigt kan ta bort oönskad hårväxt, göra nagelförlängningar mm. Vid en närmare titt idag kan jag konstatera att de har ett bredare utbud än vad jag kunnat ana. Eller vad sägs om omskärelse och sterilisering? Det är ju precis den sortens skönhetsfläckar man gärna slinker ner på tunnelbanenivå och ordnar till. (Kanske samtidigt som man får sina fötter behandlade till spädbarnsmjukhet?) Jag gillar också att de använder ordet meny i det här sammanhanget, känns modernt och mustigt.
Ur ett strikt affärssperspektiv är frågan om det här är ett fall av vertikal eller horisontell integration? Man undrar också om det handlar om differentiering av verksamheten eller diversifiering? Någon på Handelshögskolan måste klargöra det här.
Anders Tempelman
Ordval.
Följande lapp satt på biljettautomaten i Mörby C igår. Den fungerande automaten (som uppenbarligen lystrar till namnet BA150) befinner sig 1 meter till vänster. Varför skriver man såhär? Blir det mer personligt att ge maskinen ett namn? Är det för att minska risken för att man går till annan maskin, t ex PET-återvinningen? Är det för att inge en känsla av yrkesstolthet och professionalism? Eller är det lapplisans säregna sinne för humor?
Anders Tempelman
Teknik-kliv åt fel håll.
Visst kan jag bli nostalgisk. Bara ljudet av ett 28.8 modem kan locka fram minnesfragment från mitt fosterstadium. Det sprakande bruset med vissa rytmiska inslag, de metalliska klangerna när modemen förenas, den hastiga snöpningen och därefter – den monumentala tystnaden. Poesi för en digital generation.
Men när någon underrättade mig om att vi köpt en ny fax till jobbet, utgick jag ifrån att det var ett sjukt skämt. Finns det nya faxar, vem säljer dem och framförallt, vem använder dem? Jag skulle hellre ha 12 instängda guldfiskar i ett akvarium i receptionen, än att skylta med en splitter ny fax. Jag har försökt hitta den inköpsansvariga för att fjättra honom eller henne med kedjor till golvet. Hittills har ingen tagit på sig ansvaret för inköpet. Jag kommer att bevaka det här lo-tech inköpet med maniskt intresse. Någon kommer att få betala för det här.
Anders Tempelman
Mitt nya effektiva liv.
Första steget var att lägga ut min kalender på nätet, så att alla numera får fri access till min tid och kan boka in möten med mig. Min telefon är aldrig avstängd och jag har börjat ha möten på väg till och från andra möten. När jag cyklar på gymet tittar jag samtidigt på minst 4 tv-program som alla handlar om andra effektiva människor. Såna som t ex har en strömförande gördel runt magen och får makalösa 6-pack samtidigt som de sitter och tittar på tv. Jag har gått över till att snorta både snabbkaffe och Samarin. Det går fortare och effekten är mer omedelbar. (Säg till om det rinner något brunt, kladdigt ur min näsa när vi ses.) Jag har helt gått över till att enbart se trailers istället för hela filmer och läser bara recensionerna av böcker. Nyheter intar jag enbart genom en RSS-feed på datorn som visar de första 5 meningarna i alla artiklar. Det räcker för mig. Förspel, förrätter och artighetsfraser har jag också rationaliserat bort. Mina måltider består av shakes med mitt dagsbehov av protein, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Socker skjuter jag rakt ut i blodomloppet. Jag dricker inte alkohol av sociala skäl längre utan har byggt en lådvinskeps som rymmer en låda rött och en låda vitt på huvudet samtidigt, med varsin slang ner i vardera näsborre. Jag samlar alla mina vänner en gång om året och har ett automatutskick via mail till min mamma på Mors dag, så är det avklarat. Mina basala Maslowska behov ska bara fredsställas och hela mitt liv ska trimmas och bli effektivare för att därigenom skapa utrymme för det som jag egentligen vill göra. Just nu kan jag inte erinra mig riktigt vad det är?
Hugget i sten
Satt på Gustav Adolfs kyrkogård idag och åt en wrap med några kollegor. Det är märkligt hur många av gravstenarna som har yrkestitlar. Det är professorer, direktörer, ingenjörer, präster och befäl. Och mitt ibland denna hybris och enfaldiga längtan efter att bli ihågkommen som någonting stort och viktigt, hittade jag den här stenen. Jag har själv flera speciallärare att tacka för att jag är den jag är idag. Speciellt tänker jag på min talpedagog som behandlade min stamning som barn. (Det är därför jag har ett magstöd som tål att jämföras med Mikael Persbrandts.) Tack för det.
Innan jag ätit upp min ganska äckliga wrap kom jag fram till att jag vill bli
kremerad och strödd som müsli på Hagbytippen.