Rymden sedd genom en dassrulle.

Straxt efter 30 slutade jag att intressera mig för mitt inre. Det fanns ingenting där av intresse och istället riktade jag blicken utåt. Eller uppåt för att vara korrekt. Jag läste böcker i kvantfysik (ok, det är verkligen inåt, fast på ett annat sätt) , intresserade mig för astronomi och längtade efter en stjärnkikare. Min glädje visste därför inga gränser när jag fyllde 40 och fick en stjärnkikare av min fru. Jag monterade ihop pjäsen och ställde mig på koppartaket på kvällen för min första närmare titt in i det förflutna. Först hade jag svårigheter att ställa in siktet, så att det korrelerade med själva kikaren och sen hade jag svårt att se någonting alls. Bilden var blurrigt och dessutom verkade kikaren kräva en nästan exakt placering av ögat vid gluggen för att kunna se någonting alls. Jag hade läst något om ljusföroreningar i storstäder som försämrade möjligheterna att se himlen, men att det skulle vara så här illa. En kväll när fullmånen lös för fullkraft lyckade jag få en hyggligt förstorad bild i blickfånget, men det kändes inte alls som jag hoppats på. Månen såg platt och ointressant ut och allt var lite av en besvikelse. Att försöka rikta in sig mot mars eller ens polstjärnan var helt omöjligt. Jag såg bara en trött ljuspunkt, som lika gärna kunde ha varit en spotlight hos grannen. Teleskopet stod framme länge och jag tittade lite planlöst i det vid stjärnklara nätter, bara för att bli lika gruvligt besviken igen. Efter hand flyttade jag in det i förrådet där det levde ett sorgligt liv, inklämt mellan vinterjackor, extrasängar och kartonger med Bamse. Fyra år senare, tittade jag lite närmare på teleskopet igen. Fingrade lite längtansfullt på det och tog bort det lilla svarta locket som täcker själva öppningen mot världsalltet. Jag hann tänka att det är ett litet lock, ca 3 cm i diameter, vilket är märkligt eftersom själva kikaren säkert är 15 cm i diameter. Jag tog lite prövande i den svarta skivan som det lilla locket fäste i och upptäckte att det gick att ta bort också. Det var alltså två lock, varav det lilla bara var till för att man skulle kunna få in fingrarna och sedan dra loss det stora locket.
Så i princip har jag suttit och tittar upp mot himlen genom en dassrulle. Begåvat!

Anders Tempelman

Transfett i solen

Brukar inte skämtet vara att man är så tjock att man inte sett sitt könsorgan på länge? Frågan är om det räcker här. Jag smygfotade den här arketypiske vite medelklassmannen på ett hotell i Fujairah för ett tag sedan och min gissning är att han förlorat halva sin kropp ur sikte. Jag kanske missminner mig, men jag tror att vattennivån i poolen steg när han stapplade i.

Anders Tempelman

Ingen vet någonting.

Nej, det här är inte ett inlägg om bristen på allmänbildning eller kunskap hos människor i allmänhet. (Så gammal är jag inte ännu.) Det här handlar om någonting mycket värre, nämligen bristen på yrkeskunnande och yrkesstolthet. Jag har noterat fenomenet under rätt lång tid och kan konstatera att det slagit igenom i stort sett överallt. Hur många gånger har jag varit i elektronikaffärer och ställt elementära frågor om en produkts funktion? Oftast slutar det med att ”experten” står och bläddrar planlöst i manualen eller svarar med en okvalificerad gissning. På byggmarknaden kan ingen förklara skillnaden mellan en grill för 10.000:- och en på 4.000:- Killen på kundtjänst till bredbandsleverantören kan inte svara på varför jag betalar för 100MB/s och i verkligheten aldrig når högre än 15 MB/s. Läkaren vet inte varför jag är extra allergisk i år och skriver ut samma verkningslösa piller som förra året. I stadens butiker får jag en känsla av att alla expediter bara mellanlandar och är på väg mot någonting mycket mer spektakulärt. Frågan är hur de ska komma dit om de inte ens klarar sitt nuvarande jobb? Svenska hantverkarna behöver jag väl knappt ens nämna? Dessa hopplösa drönare som lyckas kombinera brist på skicklighet, opålitlighet och avsaknad av moral och ändå ha förmåga att ta väldigt bra betalt. (Det är väl möjligen den helheten som inger en viss respekt.) De enda yrkeskår som verkligen vet något, är taxichaufförer. De vet till och med allt. Varför Sverige håller på att gå åt helvete, vilka invandrargrupper som uteslutande består av kriminella och bidragstagare, vilka som borde förbjudas att köra bil i stan och vilka statsråd som åkte till porrklubben och drack äppelcider för 25.000:- Och det intressanta är att man får ta del av deras djupa kunskap vare sig man bett om det eller inte. Så ligger det till.

Anders Tempelman

Vår tids studentrevolt?

Det har ju skrivits en hel del intressant om hur dagens ungdomar ska kunna frigöra sig från en föräldrageneration som vägrar att åldras. Räcker det gamla hederliga längre, som heroin och skolk? Blir vi provocerade av att de ser serietidningar som enda källa till kunskap? Jag tror inte det. Det krävs rätt mycket för att få dagens tonårsföräldrar att tappa fattningen. I mitt fall har jag konstaterat två fenomen som berör mig riktigt illa. Som får mig att tappa hoppet och klaga över ”dagens ungdom”. Det ena är tonårskillarnas häng på byxorna, där linningen på jeansen helst ska befinns sig under dajmkrysset (fackspråk) och i höjd med pubisbenet. En annan möjlighet är killen på bilden, vars byxor endast hålls ihop av en lövtunn mittsöm, vilket blottlägger kalsongerna på ett coolt sätt. Jag förstår det inte och kan knappt hindra mig själv från att gå fram och slå honom medvetslös. (Jag vet, jag måste jobba på det här.) Det andra som driver mig till vansinne är när mina döttrar säger att deras största idol är Paris Hilton. Då känner man verkligen att man misslyckats som förälder.

Anders Tempelman

Himmelriket för dumskallar.

Av en slump besökte jag Radio Islams sajt häromdagen. Nog för att jag är för yttrandefrihet, men det här är någonting annat. En veritabel orgie i fördomar, okunnighet och hat riktat mot framför allt judar. Det var lite av en chock att se sidor där kända svenskar med judisk bakgrund fanns med på bild och med nedvärderande texter. En vän berättade att sajten ligger i New Mexico, där man kan sprida allt ifrån barnporr till manualer för framställning av saringas utan att någon ingriper. Så praktiskt. En del i chocken låg nog i att jag just läst ut ”Hur man botar en fanatiker” av Amos Oz. En begåvad och ödmjuk bok om hur man skulle kunna lösa de judisk-muslimska låsningarna. Men frågan är om inte Radio Islams sajt är mest besvärande för den förkrossande majoriteten av världens muslimer? De som inte är fundamentalister utan vanliga, begåvade människor.

Anders Tempelman

Universums råttor.

Forskarvärlden jublar. En ny planet, Gliese 581, har hittats 20,5 ljusår från Jorden. En liten oförstörd pärla med förutsättningar för liv. Är inte det här typiskt? Istället för att städa upp på hemmaplan så letar vi efter en ny planet att köra fullkomligt i botten. Jag ser hur homo-sapiens flyttar från planet till planet i universum och utrotar allt eventuellt liv som fanns där från början. Vi har inte lärt oss någonting, vi förbrukar alla resurser, äter upp allt som rör sig och kanske startar vi ett par religioner som utlöser ett par krig. Sen drar vi vidare och lämnar en rykande soptipp efter oss. Kanske sitter en spröd varelse på Gliese 581 just nu och blickar upp mot natthimlen. Han undrar om han är ensam i universum när han ser ett ljussken närma sig. Han står med öppna armar och strålar när en armada av universums råttor går in för landning. Jag vet inte, är jag negativ nu?

Terrorns ansikte

Man kan tycka att terrorister är obehagliga i sig, men när jag ser exempel av dem med könshår i hela ansiktet blir jag dubbelt så rädd.

Anders Tempelman