Min skådespelarkarriär.
Få vet (och ingen bryr sig) att jag hade långt gångna planer på att bli skådespelare som barn. Eftersom min mamma var tv-producent bjöds det på en hel del tillfällen att medverka i rafflande UR-produktioner. Min absoluta artistiska höjdpunkt uppnådde jag i triologin "ABC - Andning, Blödning, Chock". I filmen "Chock" (den avgjort starkaste av de tre) spelar jag brorsan som stjäl sin storebrors moped och åker på en vansinnestur i djupaste Djursholm. Jag förlorar kontrollen över mopeden och hamnar i, just det, chock. Jag fick en stor sårskorpa sminkad på ena kinden och låg därefter en heldag placerad under en moped i ett höstkallt skogsdike. Den förlösande slutscenen är när jag senare hittas och placeras i framstupa sidoläge. Inte ett öga var torrt och blåskatarren var ett faktum. Ca 8 år senare sitter jag i den stora samlingssalen på ett regemente i Strängnäs och ska genomgå en kurs i, just det, ABC. Skrattsalvan som fyller salongen när jag dyker upp på vita duken har haft en viss effekt på mitt yrkesval.
Anders Tempelman
Oroande information.
Min naprapat tycker att jag är lite stel och har rekommenderat en thailändsk massös som han menar är enormt skicklig. Han säger i förbifarten att jag ska behålla kalsongerna på och hälsa från honom, så att hon inte ger mig "extra behandling". Jag tittar lite frågande på honom och han förklarar pedagogiskt att hon annars kan börja utföra sexuella tjänster. Jag säger att jag ska lägga det på minnet, men att jag redan känner mig mycket rörligare nu.
Anders Tempelman
En mörk historia.
Jag har av miljöskäl infört ett släckt-hus-dekret hemma som innebär att vi helt enkelt inte tänder. Det här gällde även i badrummet men efter en svit av obehagliga incidenter har jag tvingats att blåsa av den här hedervärda insatsen. Myggstiftet är skakande likt deodoranten i mörkret. Idominsalvan går inte att skilja från tandkrämen, linimentet har samma form som krämen mot flatlöss och p-pillerkartan känns precis som vitaminkartan. Så om ni undrar varför jag haft extremt dålig andedräkt, LP-skivor under armarna, luktat tigerbalsam och kliat mig ursinnigt i skrevet och utvecklat runda höfter och större bröst - nu vet ni varför.
Anders Tempelman
En strid i hemmiljö.
Det är en lusepidemi på gång. En kollega fick sanera sig själv och hela familjen flera gånger i helgen. Krypen har visst utvecklat någon sorts resistens mot traditionella behandlingar. Så jag var lite beredd när det häromdagen drabbade min familj. När mina döttrar fick en våldsam klåda och det liksom rörde sig i håret, parkerade jag dem på tomten och hällde bensin över deras huvuden. Sen laddade jag min luftpistol. "Stå still" skrek jag från min utomhusfåtölj med en björnfäll över benen och sköt bort lössen, stora som guldhamstrar från deras huvuden. Min fru smörjde jag in hårbotten på med surströmingsspad (egen idé, kanske kan patenteras på sikt?) och mig själv behandlade jag i förebyggande syfte genom att gå omkring med en skulpterad hjälm av kolsyre-is hela dagen. De ska få se vem de djävlas med.
Anders Tempelman
Ett dödligt budskap.
Det var i faxens tidevarv. Vi hade jobbat med Arla och deras gräddprodukter ett tag och hoppades att vår skicklighet skulle göra dem till en större kund på byrån. Byråns ägare, som nästan alltid bar svarta slacks och stickade tröjor med skinnlappar på axlarna, hade träffat kvinnan som var ansvarig för juicer. En kvinna i min ålder, 15 år yngre än min chef. Han höll fram ett skrivet A4 framför mig som han avsåg att faxa till henne. "Kan jag skicka det här" undrade han och flinade så nöjt att jag insåg att han skulle skicka det vad jag än sa. Det var så han var. Han sökte aldrig råd, bara bekräftelse. Jag läste faxet och skrattade till nervöst, innan jag sa som det var. Att det här skulle kunna landa lite snett. I värsta fall även uppfattas som kränkande. Han skakade på huvudet och tittade sorgligt på mig, som om han hade väntat sig mer av mig. Sen stod han och skrockade framför faxen när den processade hans genidrag som skulle leda till ett nytt uppdrag: Hej Helene, det vore roligt att få smaka på dina juicer någon gång framöver. Hälsningar Sten-Åke.
Behöver jag kommentera utfallet?
Anders Tempelman
Ord som skrämmer mig.
En barnläkare myntade ordet stjärtfluss i veckan. Det handlar om streptokocker (bara det ordet!) som får fäste i just stjärten. Eller förhuden, stod det också i artikeln. Framstjärten stod det aldrig, men jag misstänker att man kan få framstjärtsfluss också. Jag blev så skrämd av de här nya insikterna att jag tvångsmässigt går runt på kontoret och skojar om de här nya begreppen. Ingen skrattar utom jag. Det känns ensamt på något sätt.
Anders Tempelman
Senildemens.
Jag var hos veterinären nyligen. Min hund har både epilepsi och cancer och det var dags för ett kontrollbesök. I väntrummet hos veterinären finns lite allt möjligt att vila blicken på. Det ena är inramade ögonblicksbilder på hundar med små texter i tusch på. Hundarna har själva skrivit i första person singular om hur bra de mår efter en lyckad insats av någon av veterinärerna. Oftast avslutas det med rader som ”Kram från Ludde och hans matte.” Det andra i väntrummet som fångar mitt intresse är ett ställ med foldrar om olika åkommor hos djur. Jag läser lite slött rubrikerna när en får mig att stanna upp - senildemens. Symptomen kretsar tydligen kring trötthet, håglöshet, märkliga beteenden och personlighets(?)förändring. Jag tittar lite oroligt på min hund, sen frågar jag honom om han vill ha en godis. Då tittar han snabbt upp och svansen går som en propeller. Jag andas ut.
Anders Tempelman