Ingen vet någonting.

Nej, det här är inte ett inlägg om bristen på allmänbildning eller kunskap hos människor i allmänhet. (Så gammal är jag inte ännu.) Det här handlar om någonting mycket värre, nämligen bristen på yrkeskunnande och yrkesstolthet. Jag har noterat fenomenet under rätt lång tid och kan konstatera att det slagit igenom i stort sett överallt. Hur många gånger har jag varit i elektronikaffärer och ställt elementära frågor om en produkts funktion? Oftast slutar det med att ”experten” står och bläddrar planlöst i manualen eller svarar med en okvalificerad gissning. På byggmarknaden kan ingen förklara skillnaden mellan en grill för 10.000:- och en på 4.000:- Killen på kundtjänst till bredbandsleverantören kan inte svara på varför jag betalar för 100MB/s och i verkligheten aldrig når högre än 15 MB/s. Läkaren vet inte varför jag är extra allergisk i år och skriver ut samma verkningslösa piller som förra året. I stadens butiker får jag en känsla av att alla expediter bara mellanlandar och är på väg mot någonting mycket mer spektakulärt. Frågan är hur de ska komma dit om de inte ens klarar sitt nuvarande jobb? Svenska hantverkarna behöver jag väl knappt ens nämna? Dessa hopplösa drönare som lyckas kombinera brist på skicklighet, opålitlighet och avsaknad av moral och ändå ha förmåga att ta väldigt bra betalt. (Det är väl möjligen den helheten som inger en viss respekt.) De enda yrkeskår som verkligen vet något, är taxichaufförer. De vet till och med allt. Varför Sverige håller på att gå åt helvete, vilka invandrargrupper som uteslutande består av kriminella och bidragstagare, vilka som borde förbjudas att köra bil i stan och vilka statsråd som åkte till porrklubben och drack äppelcider för 25.000:- Och det intressanta är att man får ta del av deras djupa kunskap vare sig man bett om det eller inte. Så ligger det till.

Anders Tempelman

Vår tids studentrevolt?

Det har ju skrivits en hel del intressant om hur dagens ungdomar ska kunna frigöra sig från en föräldrageneration som vägrar att åldras. Räcker det gamla hederliga längre, som heroin och skolk? Blir vi provocerade av att de ser serietidningar som enda källa till kunskap? Jag tror inte det. Det krävs rätt mycket för att få dagens tonårsföräldrar att tappa fattningen. I mitt fall har jag konstaterat två fenomen som berör mig riktigt illa. Som får mig att tappa hoppet och klaga över ”dagens ungdom”. Det ena är tonårskillarnas häng på byxorna, där linningen på jeansen helst ska befinns sig under dajmkrysset (fackspråk) och i höjd med pubisbenet. En annan möjlighet är killen på bilden, vars byxor endast hålls ihop av en lövtunn mittsöm, vilket blottlägger kalsongerna på ett coolt sätt. Jag förstår det inte och kan knappt hindra mig själv från att gå fram och slå honom medvetslös. (Jag vet, jag måste jobba på det här.) Det andra som driver mig till vansinne är när mina döttrar säger att deras största idol är Paris Hilton. Då känner man verkligen att man misslyckats som förälder.

Anders Tempelman

Himmelriket för dumskallar.

Av en slump besökte jag Radio Islams sajt häromdagen. Nog för att jag är för yttrandefrihet, men det här är någonting annat. En veritabel orgie i fördomar, okunnighet och hat riktat mot framför allt judar. Det var lite av en chock att se sidor där kända svenskar med judisk bakgrund fanns med på bild och med nedvärderande texter. En vän berättade att sajten ligger i New Mexico, där man kan sprida allt ifrån barnporr till manualer för framställning av saringas utan att någon ingriper. Så praktiskt. En del i chocken låg nog i att jag just läst ut ”Hur man botar en fanatiker” av Amos Oz. En begåvad och ödmjuk bok om hur man skulle kunna lösa de judisk-muslimska låsningarna. Men frågan är om inte Radio Islams sajt är mest besvärande för den förkrossande majoriteten av världens muslimer? De som inte är fundamentalister utan vanliga, begåvade människor.

Anders Tempelman

Universums råttor.

Forskarvärlden jublar. En ny planet, Gliese 581, har hittats 20,5 ljusår från Jorden. En liten oförstörd pärla med förutsättningar för liv. Är inte det här typiskt? Istället för att städa upp på hemmaplan så letar vi efter en ny planet att köra fullkomligt i botten. Jag ser hur homo-sapiens flyttar från planet till planet i universum och utrotar allt eventuellt liv som fanns där från början. Vi har inte lärt oss någonting, vi förbrukar alla resurser, äter upp allt som rör sig och kanske startar vi ett par religioner som utlöser ett par krig. Sen drar vi vidare och lämnar en rykande soptipp efter oss. Kanske sitter en spröd varelse på Gliese 581 just nu och blickar upp mot natthimlen. Han undrar om han är ensam i universum när han ser ett ljussken närma sig. Han står med öppna armar och strålar när en armada av universums råttor går in för landning. Jag vet inte, är jag negativ nu?

Terrorns ansikte

Man kan tycka att terrorister är obehagliga i sig, men när jag ser exempel av dem med könshår i hela ansiktet blir jag dubbelt så rädd.

Anders Tempelman

Motorsågsmassakern.

Jag har just låtit döda tre tallar på min tomt. De stod i vägen och skräpade ner, är mitt lama försvar. Tre stolta tallar, säkert dubbelt så gamla som jag, syreproducerade, koldioxidkonsumerande och skitfula. Hade de varit vackra att se på kanske jag hade skonat dem. Men nu blev det ett rent beställningsjobb. Brandmännen kom en dag, fällde träden, tog bort allt ris och lämnade stammarna uppsågade på tomten som likdelar. Min plan var att jag skulle hyra en vedklyv och skaffa mig ett vedlager inför vintern. Men när jag såg kubikmetrarna framför mig, blev jag bara väldigt matt. Så jag satte ut en annons på Blocket och erbjöd gratis ved mot avhämtning. Jag har ju i ett tidigare inlägg beklagat slöseriet med träd, i synnerhet när de används för direktreklam. Det enda jag kan vara riktigt säker på är att mina träd inte fälldes för att berätta vilka låga priser de har på fläskfärs på Lidl. Det känns mycket bättre när jag tänker på det.

Anders Tempelman

Hur många träd ryms i en brevlåda?

Det är väl inte bara jag som skräms över hur mycket direktreklam som fyller brevlådan varje dag? Tjocka packar med erbjudanden som jag inte är intresserad av och som jag kastar direkt i tunnan för tidningsåtervinning. (Det är ju inte tidningar i egentlig mening, men det känns bättre att slänga eländet där än i soporna.) Telefonkatalogen vill jag inte ens prata om. Hur många år till ska Eniro trycka och frakta ut någonting som mest liknar en bojsten och som jag inte har bläddrat i de senaste 10 åren? Jag kastar den inplastade besten direkt när den anländer och mår dåligt varje gång. Jag mår också illa av utskicken från en lokal mäklare som låtit avbilda sig själv med en telefon intill örat, samtidigt som han tittar lömskt på mig. Vad är det han vill ha sagt? ”Det går bra för mig, jag är upptagen.” ”Jag sitter vid telefonen och inväntar ditt samtal.” Om jag träffar honom någon gång ska jag pressa ner honom i tidningsåtervinningen också med allt annat skräp.

Anders Tempelman