KONTAKTA MIG HÄR

 

44 Skeppsbron
Stockholm, Stockholms län, 111 30
Sweden

Welcome to the world of the writer Anders Tempelman

Anders Tempelmans blogg

Anders Tempelman is a screenwriter, copywriter, director, blogger and author.

Vad tror du om Venedig?

anders tempelman

Vad tror du om Venedig?

De träffades på krogen en kväll. Han föll för hennes omedelbarhet, snabbhet i huvudet och befriande skratt. Men mest av allt var det någon sorts kemi mellan dem som gjorde att de drogs till varandra. Hon gav honom sitt telefonnummer innan de skildes åt och han var tvungen att lägga band på sig för att inte ringa direkt morgonen efter.

En dag senare tar de en promenad på Skansen tillsammans. De tittar på den ensamma älgen, glor in i glasrutan där sälarna aldrig syns till och har en heldag tillsammans där allting känns så fruktansvärt rätt. Så han gör något han aldrig gjort förut (och heller aldrig kommer att upprepa), han frågar om de inte kan sticka iväg över långhelgen tillsammans. Han skrattar när han föreslår det och säger att hon antagligen kommer att tro att han är galen. 

-Jag fattar om du säger nej, vi känner ju inte ens varandra, lägger han till för att minimera nederlaget.

-Vad tror du om Venedig? svarar hon snabbt.

En löjligt billig flygbiljett med tillhörande erbjudande på ett hyggligt hotell bokas. Det är off-season. De delar på kostnaderna, det insisterar hon på. Han tjafsar emot lite men är i hemlighet lite nöjd över att hon värnar om sin självständighet. Hon vill inte hamna i någon sorts tacksamhetsposition, han både begriper och uppskattar det. De bokar två enkelrum.

Venedig är omslutet i en fuktig oktoberdimma när de anländer. Flygresan har ägnats åt att dricka drinkar och prata om allt och absolut ingenting. De är bägge förvånade över hur lätt de har att prata med varandra, hur självklart allting känns och att bägge är så äventyrliga att de gör den här spontanresan tillsammans. 

De checkar in på hotellet där alla rummen vetter ut mot en av kanalerna. På kvällen äter de middag på en restaurang som bara befolkas av italienare. Kemin stiger i takt med att vinet töms och till slut kysser de varandra över bordet och hånglar sen hela vägen tillbaka till hotellet. Han känner sig romantiskt på ett sätt som han aldrig gjort förut. Det känns som om han är med i en film.

Till slut hamnar de i hennes säng och sliter av varandra kläderna. Allt känns fantastiskt, tills hon börjar ge instruktioner.

-Säg att jag är en hora som behöver smisk!

Han skrattar och inväntar ögonblicket när hon ska börja skratta också, men det händer inte. Hon har en kall uppfordrande blick som inte viker en millimeter. Så han daskar till henne lite vänskapligt på ena skinkan.

-Hora, säger han dämpat.

-Fan, säg det ordentligt, ryter hon åt honom samtidigt som hon borrar naglarna stenhårt ner i hans ryggtavla. 

Han försöker att vara frigjord och öppen i sinnet och undrar om hon gör det här för honom. Om hon tror att det är såhär han vill ha det? Men varje försök till ömhet eller närhet från hans sida, slutar med fler krav på smisk och att han ska kalla henne för saker. Ord som det tagit generationer att få män att låta bli att säga, vill hon att han ska skrika åt henne. Så han drar henne lite försiktigt i håret, tvingar fram orden hon vill höra och försöker att ge henne lite smisk. Han anstränger sig för att försöka vara den våldsamma och förnedrande man som hon vill ha.

Dagen efter uppför hon sig som om ingenting har hänt och följer glatt med till Gallerie dell’ Accademia. Utställningen är Leonardo Da Vinci’s The Universal Man. Han går runt och känner sig chockskadad och stannar framför teckningen av den Vitruvianske mannen. Leonardos briljans strömmar emot honom och han glömmer för ett ögonblick nattens fasor. Men plötsligt står hon bredvid honom, lägger en hand på hans häck och viskar.

-Kan vi inte sticka hem till hotellet och ha lite skoj istället.

Han avleder henne och lyckas dra ut på museibesöket så länge han kan, men det finns gränser för hur länge man kan stå och dumstirra på teckningar och målningar. Till slut går de hem till hotellet, han har en klump i magen som växer för varje steg och han undrar hur han ska kunna ta sig ur det här. I hotellhissen kommer ingivelsen som kommer att befria honom. Om det är konsten eller paniken som ger honom idén är oklart, men han känner att den är tillräckligt djärv för att fungera.

När de kommer in på hotellrummet lägger han ut flera badhanddukar på golvet, systematiskt och under tystnad. Hon följer det hela intresserat samtidigt som hon klär av sig.

-Varför lägger du dem på golvet? undrar hon genuint intresserad.

Han slår ihop händerna som inför ett barn på barnkalas.

-Jag tänkte ligga där när du går på toaletten över mig.

Inte ett ord sägs under hela hemresan. Hennes resväska kommer först på bagagebandet på Arlanda och när hon passerar tittar hon inte ens på honom.

-Jävla pervo, säger hon bara och går mot utgången. 

Han står kvar och tänker att han aldrig mer ska vara så impulsiv och tackar samtidigt sin lyckliga stjärna för att även hon hade sina begränsningar.