KONTAKTA MIG HÄR

 

44 Skeppsbron
Stockholm, Stockholms län, 111 30
Sweden

Welcome to the world of the writer Anders Tempelman

Anders Tempelmans blogg

Anders Tempelman is a screenwriter, copywriter, director, blogger and author.

Swingers för en kväll.

anders tempelman

Swingers för en kväll

En nära vän och hans fru pratar om att testa en swingersklubb tillsammans. De diskuterar igenom det moget och öppet. Alla eventuella implikationer som det kan ha på deras relation lyfts till ytan. Vikten av total ärlighet, att bägge verkligen vill och att eventuella känslor av svartsjuka måste kunna vädras. De enas om att det här är ett äventyr de vill uppleva. En klubb på nätet kontaktas och efter ett par dagar kommer ett mail med lite formaliafrågor om ålder, tidigare erfarenheter, preferenser, sjukdomshistoria och lite annat. 

Två veckor senare hälsas de välkomna och får sin första inbjudan till en träff, på en hotellsvit mitt i Stockholm. Lite instruktioner kring vett och etikett, ett konto att inbetala ett belopp på och en klädkod: Elegant.

De ser allt framför sig. Vackra, sexiga människor i svarta långklänningar och mörka kostymer glider runt i spektakulära rum upplysta av kandelabrar. Kanske med masker för ögonen för anonyma möten mellan satinlakan, på rokokobord, i Chesterfieldsoffor eller direkt på svala golv av Carraramarmor. Stanley Kubrick skapade bilden i Eyes Wide Shut och det är med den känslan de klär upp sig i sina bästa kläder och tar en taxi till hotellet. Lite pirriga och spända.

Hotellet är från 90-talet, förra seklets svagaste arkitektoniska period. När billiga materialval upphöjdes till en konstform. Gipsväggar, plastdetaljer, flytspackel med djurrester i och en skickligt fångad grundkänsla av ensamhet. 

De knackar febrigt på dörren till rum 304. Dörren öppnas av Ronny. En långtradarchaffis från Göteborg som precis klivit av från gruppsexet som pågår i ena dubbelsängen. Han har Hawaiskjorta på sig, vita tubsockor, en burk Norrlands Guld i ena handen och ingenting på underkroppen. På ett bord mitt i rummet står tre bag-in-box, två plattor starköl, en industriförpackning med glidmedel och åtta förpackningar med kondomer i olika smaker.

-Hjälp er själva, säger han och sveper generöst med handen ut över både drinkbordet och församlingen på 15 personer i rummet. En välväxt kvinna som står på alla fyra i ena sängen i full aktion med två män och en kvinna, vinkar glatt mot dem. En man i 70 års åldern som sitter med nedhasade byxor på en klaffstol och leker med sig själv, nickar hastigt till hälsning och återgår sen till sitt. I en soffa ligger ett omslingrat par och bredvid står deras nakna respektive och pratar om Slussen borde rivas eller inte. 

Belysningen är som på en bilverkstad, starkt, blågrönt och inte ett dugg förskönande. Håriga stjärthalvor och rynkiga kroppsdelar rör sig spastiskt i rummens olika hörn. Frånsett ljudet av kött som slås mot varandra blandat med stön och pustanden, hörs endast en klockradio som av någon anledning fastnat på en P1 Dokumentär om de växande klyftorna i världen. Doften i rummet är påtaglig och kan bäst återges som en hybrid mellan en gammal träningsväska och en fiskaffär straxt före stängningsdags.

Mina vänner sippar lite vin ur plastmuggarna och blickar blygt omkring sig när en liten grå vessla till kvinna närmar sig. Arketypen för någon som arbetar med bygglovsfrågor på kommunen.

-Knulla? frågar hon mjukt och tittar forskande på min vän.

-Hemskt ledsen, jag har tyvärr en tråkig urinvägsinfektion, svarar han snabbt och ler älskvärt tillbaka.

-Synd, ler hon med sina små gula pliggar till tänder.

-Ja, är det inte typiskt, svarar han och skrattar till lite ansträngt.

När Ronny från Göteborg sen bestämmer sig för att dansa vad han tror är en sexig dans framför min väns fru, då bestämmer de sig för att är dags att gå hem. Lite desillusionerade och väldigt besvikna sitter de tysta i taxin hemåt. Det är först efter en stund som det sakta går upp för dem; hur mycket de älskar varandra och hur fruktansvärt lyckligt lottade de är.