KONTAKTA MIG HÄR

 

44 Skeppsbron
Stockholm, Stockholms län, 111 30
Sweden

Welcome to the world of the writer Anders Tempelman

Anders Tempelmans blogg

Anders Tempelman is a screenwriter, copywriter, director, blogger and author.

Våldgästningen.

anders tempelman

Våldgästningen

Jag upptäcker att tomtedräkten missfärgats i tvätten och antagit ett batikmönster som skiftar i rosa och lila. Skärpet saknas så jag tar ett gammalt tyngdlyftarskärp och spänner runt midjan. Klockan är 7 på kvällen och min egen familj sitter katatoniskt i skenet av tv’n efter att ha druckit en glögg som jag spetsade till flygbränslenivå. Tomtemasken är intakt med sina två groteska, röda plastkinder som skär in under ögonen och liksom pressar ut ögonen så att jag ser glosögd och galen ut. Masken slutar under näsan och övergår där till skägget. Som ett ymnigt könshår rakt i ansiktet, med mina lite glöggblöta läppar mitt i. Ni fattar associationen.

Sen tar jag den gamla gjutesäcken som är fylld till bredden med besvikelser, tänder den gamla glaslyktan, sjunker ihop i hållningen och hasar mig ut i förorten. Jag går till Djursholm och väljer ut mitt årliga hus. Det enda kravet jag har är att det måste finnas spår av barn på tomten. Hockeymål, trehjulingar eller husdjursgravar. Jag slår med några knytnävsslag på trädörren så att det ekar genom huset. När en förvånad kvinna i kjol och knytblus öppnar så drar jag igång mitt uppträdande.

-Håhåjajaja, God Jul. Finns det några snälla barn här? hojtar jag med en grötig röst som jag stulit av Nils Dahlbäck från min barndoms naturprogram.

Innan kvinnan hinner reagera står plötsligt en flock barn bakom benen på henne och gastar i kör.

-Det är tomten, tomten är här, han har julklappar med sig!

Jag rör mig heroinlångsamt in i huset med leriga scooterkängor över oljade golv och orientaliska mattor. De andra vuxna i huset utbyter förvånade och lite oroliga ögonkast när jag når det perfekta vardagsrummet under barnens ivriga påhejanden. Jag slår mig ner i en gustaviansk fåtölj mellan granen och den öppna spisen med ett farbrorstön. Sen tar jag in sällskapet med blicken och nickar nöjt åt vad jag ser.

-Och var kommer den här tomten ifrån då? viskar en av de vuxna männen och liksom blinkar lite åt mig.

-Landet som ligger mellan sweatshopen i Asien och soptippen, viskar jag tillbaka och stirrar dött på honom tills hans nervösa leende slocknar som en lågenergilampa. Jag fiskar upp en handrullad cigg och tänder den med en liten gasolbrännare jag har instoppad i tyngdlyftarbältet. Sen vänder jag mig mot barnen med ett diaboliskt flin.

-Det är väl ingen av er som varit riktigt snäll i år? undrar jag och blåser ut röken rakt i deras förväntansfulla ansikten.

-JO! skriker alla barnen i kör. 

-Ok, men ingen öppnar förrän jag säger till, kommenderar jag samtidigt som jag snabbt matar ut ett paket till var och en i rummet.

-Nu får ni öppna, säger jag. Barnen sliter upp sina paket och tittar chockade på sakerna. En snaggad Barbiedocka med oljefläckar på, en tummad uppslagsbok från 70-talet, en luggsliten munkjacka med brännmärken och fläckar samt en nalle som saknar en arm och ett ben. De vuxna stirrar lika stumt på sina presenter. En lösgom, en pälsmössa där stora tussar päls saknas och en gammal sliten buttplugg.

-Fullt fungerande saker som slängts på tippen helt i onödan och som bekräftar vår arts predestinerade undergång, säger jag och pekar anklagade på sällskapet. Sen reser jag mig snabbt, fimpar på den sandfärgade mattan från Iran och går mot utgången.

-Slutet är djävligt nära nu, ropar jag profetiskt in i huset innan jag slår igen ekdörren med full kraft.