Get in touch

 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

Blogg

Obama knackar på.

anders tempelman

Obama knackar på

De ringer från regeringskansliet. Presidenten har tydligen överraskat alla med en önskan att få träffa en ”vanlig svensk” och eftersom alla på regeringskansliet läser min blogg, så dök mitt namn upp. Jag avböjer först, eftersom jag har ett boreliatest inbokat, men inser snart att de redan bestämt sig. Säpo har kollat upp mig, kommunen spärrats av och attackhelikoptrar fått tillstånd att hoovra runt kvarteret där även en ring av beväpnade vakter ska stå.

Jag lägger på och tänker att jag hinner tokstäda, få på mig en kostym, borsta tänderna och uppdatera mig lite kring internationella frågor. Men så minns jag orden från regeringskansliet om en vanlig svensk. Jag inser att Presidenten vill träffa MIG som jag ÄR, inte som den jag skulle vilja vara. Så tvättstugan får fortsätta se ut som Beirut, underkläderna på badrumsgolvet får vara kvar, likaså ostbågarna på den vita skinnsoffan och mina gamla hudceller som bildat dammtussar i hörnen. Mina Bamsetidningar får fortsätta att ha en framträdande plats i vår bokhylla, på samma sätt som bananlikören, elefantölen, bag-in-box’en dominerar i kylen.

Barrack anländer tidigt på förmiddagen, direkt från Arlanda. Jag öppnar ytterdörren i träningsoverall, foppatofflor och en frisyr som bara en dunkudde kan åstadkomma. Jag ber honom att ta av sig skorna i hallen, sen kör jag den obligatoriska husesynen. Jag beskriver med bedövande tristess vilka renoveringar vi gjort i huset och vilka som står på tur. Jag tar ett kort sidospår och pratar om hantverkare i allmänhet och flikar in några rasistiska uttalanden om de utländska. Självklart med öppningsraden ”jag är inte rasist, men...” Vi avslutar förstås i pannrummet där jag stolt visar bergvärmepumpen och detaljerat redogör för hur mycket pengar den sparar mig. 

Sen placerar jag Obama vid köksbordet där smulorna från brödrosten skapat en illusion av en strukturtapet. På den 90 tums LED-TV jag har på köksväggen rullar en gladporrfilm från 70-talet samtidigt som jag girigt röker en röd Prince under köksfläkten ända ned till filtret. Sen skär jag upp kanelkransen och häller upp bryggkaffet som stått hela morgonen. Jag bryter isen mellan oss på nytt genom att humoristiskt berätta att hans namn på svenska betyder ”a temporary shed”. Han nickar, ler plågat, dricker lite kaffe och frågar sen efter toaletten. Jag pekar och ropar glatt att det bor en silverfisk i sockeln som lite sällskapssjukt dyker upp varje gång man är där.

När han kommer tillbaka pladdrar jag på om vår svenska förträfflighet, den oöverträffade naturen, det fredsälskande folket med sitt utvecklade miljömedvetande och våra exportföretag som är lite bättre och mycket mer moraliskt ansvarstagande än resten av världens. En halvtimma senare skakar han min hand för andra gången och ser väldigt blek ut. Han säger att det här besöket gett honom en ovärderlig bild av Sverige och svenskarna. 

Jag dunkar honom i ryggen, ger honom en dignande soppåse och ber honom kasta den i tunnan på vägen ner.