Get in touch

 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

Blogg

Vi som inte passar in.

anders tempelman

Vi som inte passar in

Flygvärdinnan kommer fram till mig när dörrarna till kabinen stängts.

-Jag ser att du är lång, det finns plats vid nödutgången som du kan byta till.

-Jag är inte lång, svarar jag, jag är vertikalt utmanad.

-Jaha, jag tänkte bara att du kanske vill ha lite mer benutrymme?

-Mmm. För att såna som jag ska helst inte blandas med folk av ”normallängd”?

-Nu tror jag nog att du missuppfattar mig.

-Inte alls. Jag är så trött på att bli kategoriserad och reducerad till ett fördomsfullt ord som ”lång”. Ett ord som antyder att jag är avvikande från normallängd - vad det nu är? 

Flygvärdinnan tittar på mig och vet inte riktigt vad hon ska säga, så jag fortsätter.

-I hela mitt vuxna liv har jag tvingats falla på knä för att kunna ta ut pengar ur bankomater. Jag slår i huvudet i räckena på tunnelbanan, jag hackar silverlök på köksbänken med ryggen krökt som en vindpinad buske. I mitt arbete med korta, manliga uppdragsgivare har jag tvingat hantera vår nivåskillnad för att inte äventyra samarbetet. Ibland reser jag mig inte upp för att hälsa, utan sträcker bara fram handen. Ofta ber jag att få sitta kvar i rummet efter mötet och ta några samtal och någon gång har jag gjort en närmast perfekt Stephen Hawking imitation för att få sitta kvar.

-Jag tycker att det är attraktivt med långa män, säger plötsligt flygvärdinnan och ler lite mot mig.

-Ha, det säger alla. Men vänta bara vad folk kommer att säga när du går arm i arm med mig. ”Åh, hon har gjort det svårt för sig. Konstant nackspärr. Det kommer att bli dyrt med en säng som är 2.10 lång. Hon kommer att få jobbiga förlossningar.” Då är det inte så kul längre.

-Jag måste förbereda för take-off, suckar flygvärdinnan och tänker gå. Jag fångar hennes arm och drar henne desperat till mig igen.

-Och trots att jag betalat lika mycket som alla andra här påminns jag konstant om att stolsryggarna är byggda för människor av en annan längd, att benutrymmet är anpassat efter en annan sorts ben, att mellanrummen mellan stolarna är anpassade för ”normalstora” människor. Flygplanstoaletten är egentligen den enda platsen där min kroppsstorlek har en positiv effekt. Jag står med pannan pressad mot den välvda flygplanskroppen och axlarna inklämda mellan spegel och sidovägg, vilket innebär att jag aldrig behöver oroa mig för att tappa balansen i en luftgrop och kissa ner mig själv...... 

-Tack, jag tror jag förstår....så du vill inte byta plats?

-Du kan inte sätta mig i business? säger jag med vädjande blick mot henne.

-Det går tyvärr inte för att....

-Jag fattar, jag fattar, ni vill inte smutsa ner affärsklassen med en andrasortering av mänskligheten.

-Ska du ha nödutgången eller inte? säger hon plötsligt irriterat.

-Ja, nu känner jag ingen behandlingen av oss. Föraktet, intoleransen, förföljelsen...

Hon lämnar mig med raska steg och jag sitter kvar och känner mig....lång.