Att återse sin barndom, två gånger per dag
anders tempelman
Jag träffar många människor som försöker legitimera sin hopplösa personlighet genom att skylla på sin barndom.
-Anledningen till att jag uppför mig som ett kräk, är att jag hade en dålig relation med min pappa.
-Jag är en väldigt krävande och tråkig människa, men det beror på att min mamma inte ammade mig tillräckligt länge
Själv är jag påfrestande och irriterande eftersom jag rent fysiskt åker igenom mitt barndomshem två gånger per dag. Där tunnelbanan går rakt ut ur underjorden på Stocksundssidan och över bron och Edsviken, just där stod vårt hus inan vi exproprierades och tvingades flytta. ”Som en ursprungsbefolkning uppsliten med rötterna” som jag brukar säga för att ge det hela en intressant touche av förföljelse. Upplevelsen är nästan surrealistisk när jag ser grannshusen som står kvar, träden som växt upp, gatan som vindlar sig ned mot vattnet och SWOOOSCH, så är jag inuti vårt gamla vardagsrum. Med den lilla skillnaden att det sitter en Djursholmstant i päls på sätet framför mig, med andedräkt som gammal gorgonzola och tryffelolja.
Sånt här ger men för livet, tro mig.