Slicka uppåt. Pissa nedåt.
anders tempelman
Jag lyssnade av mitt mobilsvar igår och hörde det bekanta och omisskännliga ljudet av en mobil i en ficka som oavsiktligt slagit mitt nummer. Har man ett namn som börjar på A så är det här vardagsmat. Mannen som ringt mig är en nära vän och tillika maktfaktor i svenska mediabranschen. Jag lyssnade lite roat några sekunder och uppfattade hans röst innan en dörr stängdes. Därefter hörde jag en oprecis stråle som ömsom smattrade mot toalettringen och vattenytan. Episoden avslutades med några ljudlösa handrörelser tätt följt av ett raskt drag i gylfen och en toalettspolning.
Först skrattade jag, men efteråt tog min dåliga självkänsla över. Var det verkligen en slump att han ringt upp just mig? Tänk om det var ett medvetet val att låta mig höra hans kissande? Försöker han säga mig någonting? Är det ett nytt Machiavelliskt grepp som de lär ut i managementlitteraturen? Såhär håller jag på.